SVTs serie Klass 9A väcker nytt liv i den viktiga skoldebatten genom att ta den till tevesoffan och populärkulturen. Med sitt moderna dokusåpeformat kan den ha möjlighet att nå andra tittare än mer "seriösa" debattprogram.
Håkan Hult menar i sin debattartikel i Corren den 6 mars att serien försöker ge snabba lösningar på svåra problem. Och visst är upplägget naivt, med "superlärare" som på en termin ska ta klassen till högsta nivå. Men det kan man lätt överse med om det leder till ett ökat intresse för utbildningsfrågor.
Under den glättiga ytan ger serien utrymme också för andra viktiga frågor, framför allt elevernas eget engagemang, men även behovet av stöd från föräldrarna. Huvudfokus ligger förstås ändå på lärarnas insats, men det kan väl knappast vara fel att sätta denna viktiga yrkesgrupp i strålkastarljuset? Teveserien visar bland annat hur komplex lärarrollen är idag, då läraren förutom att undervisa bland annat måste hantera en stökig klassrumssituation med motvilliga elever.
Håkan Hult oroar sig för att många elever kan komma att kräva bättre lärare som ett resultat av serien. Jag menar att det vore glädjande om elever och föräldrar skulle bli så intresserade av skol- och kunskapsfrågor att de skulle börja ställa större krav på skolan och lärarna!
De flesta som har gått i skolan har erfarenheter av både bra och dåliga lärare, men självklart hör begreppet "superlärare" mer hemma i en teveserie än i verkligheten. Framställningen kan dock bli positiv om den leder till ökat fokus på lärarrollen.
En verklig förbättring av Sveriges skolor kräver nog både ökade resurser och ett större engagemang för utbildningsfrågor. Kanske kan en teveserie med bred publik bidra till att öka engagemanget och därigenom indirekt även öka trycket på politikerna att satsa på skolan.
Niclas Wiberg