Svar till Ameer Sachet och Mona Rixon (31/7):
Att debattörerna anser att det borgerliga förslaget om vårdnadsbidrag är ett "konsumtionsbidrag till de redan välsituerade", ser jag som en skymf mot alla de småbarnsföräldrar, som önskar större valfrihet att vara hemma med sina barn.
Jag anser det viktigt att mamman och pappan delar på sysslorna, för att förstå vidden av arbetet. Men om mamman stannar hemma för att hon har sämst arbetsinkomst, kan vi väl knappast belasta vår nuvarande regering för det? Lönepolitiken har under alltför lång tid prioriterat typiskt manliga arbetsinsatser som mer värda än de vårdande arbeten som är typiskt kvinnliga. Dessa uppgifter måste värderas högre, annars vill inga unga åta sig det arbetet i framtiden.
Jag delar er uppfattning att 3000 kronor är svårt att leva på, men det finns familjer, som trots att de är låginkomsttagare, prioriterar att vara hemma med barnen. För dem är vårdnadsbidraget ett tillskott.
Ni skriver om barnens demokratiska rättigheter, rätten till ett eget liv och egen referensram utanför hemmet. Det är 1½-åringar det handlar om! Inte ungdomar i övre tonåren. De små barnen lever i symbios med sin vårdnadshavare upp till treårsåldern.
Visst är det nyttigt för barnen att träffa andra barn och det tror jag att de flesta föräldrar ser till att de får göra. Det finns familjecentraler och öppna förskolor där både barn och föräldrar får stimulans och idéer. Jag tror inte heller att det är många föräldrar som inte strävar efter att se sitt barn utvecklas.
Personligen tycker jag att förskoleverksamheten är mycket bra och den nya regeringen prioriterar en bra pedagogisk uppläggning. Maxtaxan, som infördes under socialdemokratiskt styre, gör inga stora hål i föräldrarnas ekonomi, speciellt inte höginkomsttagarnas. Förlorarna är låginkomsttagarna, som får betala även för den 12: e månaden, som tidigare var fri.
Trots den pedagogiska verksamheten trivs inte alla barn i förskolan hela dagarna. Låt familjerna avgöra valet, i vilken konstellation den nu befinner sig i, vid sitt eget köksbord.
Yvonne Svalin