Det är angeläget att skydda värdefulla stränder i vår natur. Samtidigt vill vi att det ska vara möjligt för lokala politiker att besluta om byggande i strandnära områden. Vi vill ha kloka beslut som bygger på kännedom om närmiljön.
I går samlades politiker och tjänstemän från hela Östergötland i Linköping för att ta ställning till miljödepartementets förslag till nya strandskyddsregler. Förslaget innebär att kommunerna får peka ut områden som kan omfattas av lättnader i strandskyddet och hantera detta i sina översiktsplaner. Medborgarna får möjlighet att förstå och påverka hur strandskyddet ska hanteras.
Enligt förslaget ska kommunerna redovisa hur strandskyddets syften ska tryggas på lång sikt. De strandområden som inte har höga skyddsvärden kan under vissa förutsättningar bebyggas. I praktiken kan det bli fler bostäder och andra verksamheter på utvalda områden i landet. Med mindre byråkrati och fortsatt respekt för strandskyddet.
Dagens strandskyddsregler behöver ses över. Det har bland annat politikerna i Västervik fått erfara. De gav dispens för ett permanenthus på ön Hasselö i Västerviks skärgård, en av omkring 5 000 öar med en fastboende befolkning på cirka 15 av öarna utan broförbindelse.
Världsnaturfonden och länsstyrelsen i Kalmar län har under tio år drivit ett projekt på Hasselö med syftet att restaurera betesmarker. Entreprenören med ansvar för betesdriften ville bygga permanentboende på ön. Betesdriften skapar arbetstillfällen för flera öbor och utgör en viktig kugge i det annars klena ekonomiska liv som finns på ön.
Till saken hör att länsstyrelsen har gjort ett gediget arbete med miljömålen och prioriterat några av dem, bland annat En levande kust och skärgård. Ett delmål är att skärgården ska ha en större befolkning år 2020 än i dag.
Det kan tyckas rimligt att permanenthuset skulle få byggas. Men det tyckte inte länsstyrelsen som avslog dispensen. Som skäl angavs att området är helt oexploaterat. I verkligheten är det ett område med produktionsskog, oexploaterat så till vida att där inte finns några hus - men tre brukningsvägar genomkorsar området.
Det är svårt att förstå hur länsstyrelsen resonerar. Om inte entreprenören får möjlighet att bygga bostad måste de - trots investeringar i maskiner, djur och reparation av stängsel - ge upp satsningen på Hasselö.
Med de nya strandskyddsreglerna hade Hasselöfallet inte behövt uppstå. Då hade det framgått i kommunens översiktsplan att dispens kan ges för att ansvarig för betesdriften ska kunna bo där.
Miljödepartementet har en lösning som vi välkomnar. Ges förutsättningar för lokalt ansvarstagande, där kommunpolitiker kan ta beslut i enlighet med vad som gäller i just deras kommun, kan vi på bästa sätt bevara landets värdefulla stränder.
Anders Knape