Vi har nog alla sett hur både statsmiljöer och andra områden blir mer och mer nedskräpade. Resultatet är inte bara en fulare omgivning och otrivsel, utan det innebär också stora kostnader för samhället och andra. Det kan också innebära skador för människor, djur, fordon och naturen själv.
Nedskräpning är i särklass vårt vanligaste miljöbrott. Runt om i landet plockas tusentals ton med skräp varje år, allt från godispapper, tomburkar, trasiga flaskor och mängder av fimpar, kaffemuggar och hamburgerkartonger. Rapporter visar att är det redan skräpigt på en plats är risken stor att nedskräpningen ökar än mer. Det framgår också att den sociala miljön påverkas negativt i de stadsmiljöer där nedskräpningen får fortgå med fler brott, mer skadegörelse och ökad otrygghet.
Att medvetet eller av slarv skräpa ner utomhus är ett brott som ger böter eller fängelse upp till ett år. I dag ligger det därmed på det allmänna rättsväsendet att lagföra personer som gjort sig skyldiga till miljölagbrott. En dyr process som tyvärr sällan ger resultat. Inte särskilt många lagförs, därför är heller ingen rädd för att bli straffad. Så kan vi inte fortsätta att ha det.
Polisens arbetsbelastning och krav på att utreda allvarliga brott gör det inte rimligt att lägga polisresurser på ett brott som uppfattas som ringa. Om i stället bötfällningsarbetet delegeras till ordnings- och/eller parkeringsvakter vore mycket vunnet och vi skulle få en renare stadsbild.
Det krävs en snabb och tydlig attitydförändring i samhället mot nedskräpningen. Men ökad information har tyvärr begränsad effekt om vi inte samtidigt tillämpar lagen när brott begås. Vi menar att kommunala parkeringsvakter och ordningsvakter bör få bötfälla direkt på plats för att få tydliga signaler att nedskräpning inte är acceptabelt. För detta krävs en lagändring och det är vi beredda att arbeta för.
Katarina Brännström