Hur bor du? Har du valt bostad själv?
Visst är det mycket som styr att man inte kan bo precis som man vill. Alla har inte råd med villa eller sjöläge men de flesta av oss har valt bostad och framför allt valt vem man vill dela sin bostad med.
Självklart, tycker du - men det är det inte för alla.
Många med psykisk ohälsa har stora svårigheter i vardagen och svårt att klara att bo ensamma. Ibland kan det räcka med att få stöd i den egna bostaden men ibland räcker inte detta utan det behövs ett kollektivt boende, en gruppbostad.
Det är bra att det finns ett antal boenden i olika stadsdelar och att de ser lite olika ut, men det räcker inte. I dag är det brist på platser och den med störst behov får en tom plats. Men passar platsen den nya hyresgästen?
Tänk dig att du är en ung person som hamnar med medelålders och ålderspensionärer. Då har ni kanske inte så mycket gemensamt och vitsen med gruppboende är förutom stödet av personal den sociala gemenskapen med de andra boende.
Det kan också vara tvärtom att en äldre inte trivs med alltför unga medboende. Det kan också vara svårt för personalen att hitta gemensamma aktiviteter till de boende.
Boendet blir ju som en familj, där man ska fungera bra tillsammans för att utvecklas. Därför är sammansättningen viktig.
De flesta människor flyttar flera gånger under sitt liv. Man väljer olika typer av boende, flyttar ihop eller isär. För de personer som behöver stödboende finns inte samma möjlighet att välja om det inte känns bra där man blivit placerad. Det är svårt när platserna är så begränsade som i dag. Det behövs fler alternativa boenden och med olika nivåer på stöd och service.
Berit Borg