Sverige har aldrig gett så mycket bistånd som nu: En procent av BNP. Det är bra - men som biståndsminister Gunilla Carlsson (m) har konstaterat handlar debatten oftare om nivåer än innehåll. Det vill vi ändra på.
Vi vet att regeringen tycker att det är angeläget att unga är en viktig mottagare och partner i utvecklingssamarbetet. Det är därför beklagligt att Sida förbisett detta i den policy som styr biståndet till det civila samhället.
Därför ansöker LSU - Sveriges ungdomsorganisationer - nu om att få fördela Sidas medel till ungdomsorganisationer i Sverige. Vi lovar därmed att vara en resurs för biståndsministern och Sida i utformandet av en svensk internationellt ledande utvecklingspolitik med ett ungt perspektiv.
Unga människor i fattiga samhällen är naturligt sårbara. De har inte, som vuxna, hunnit bygga upp något socialt, ekonomiskt eller humant kapital. Vidare står de utan möjlighet att delta politiskt, bilda föreningar eller starta företag.
Samtidigt är unga mer benägna att förändra sig själva och samhället de lever i. Ett tredje starkt skäl är att andelen unga människor stadigt ökar och i dag utgörs mer än hälften av jordens befolkning av barn och ungdomar. Att låta unga ta ett större ansvar har därför en tydlig demokratisk aspekt.
Aktuella rapporter från Världsbanken och FN visar att unga kvinnor och mäns möjligheter att satsa på utbildning, börja arbeta, bilda familj, leva hälsosamt och bli ansvarstagande medborgare är en förutsättning för ett lands stabila utveckling mot demokrati och välstånd.
Självförsörjande och utbildade unga är en kraft för förändring i varje samhälle. Det givarland som vill verka för demokrati och främja mänskliga rättigheter bör verka för att stärka unga människor i utvecklingsländer.
Sverige har i FN lovat att verka för att unga både är en viktig mottagare och partner i utvecklingssamarbetet. Ingen intar en motsatt ställning i debatten. Riksdagen har antagit en ungdomspolitik som kräver ett ungt perspektiv i varje politikområde.
Tyvärr har ungdomsperspektivet trots detta fallit bort i Sidas policydokument och samarbetsstrategier, som i praktiken styr Sveriges bistånd.
Därför ansöker nu LSU om att bli en ramorganisation till Sida. Det innebär att vi är beredda att ta vårt ansvar för att det bistånd som ges till enskilda organisationer i Sverige också når unga i fattiga samhällen genom ungdomsorganisationer.
Ungas egna organisationer i Sverige och i utvecklingsländer har ett unikt kontaktnät, rätt kompetens och effektiva metoder för att nå ut till och stärka unga människor i fattiga samhällen.
LSU åtar sig nu att verka för att ungdomsorganisationer ska vara en resurs i svenskt bistånd och i utformandet av effektiva policydokument samt samarbetsstrategier hos Sida. I dag gör ingen av de organisationer som fördelar bistånd detta.
Sverige är internationellt erkänt för sin utvecklings- och sin ungdomspolitik. Det är dags att Gunilla Carlsson flyttar fram positionerna globalt, med ett svenskt bistånd som utgår från att unga människor är särskilt sårbara i fattiga samhällen och samtidigt de bäst lämpade att ta ansvar för en förändring.
Om hon vill veta mer om hur Sverige kan främja demokrati och mänskliga rättigheter genom ett ungt perspektiv i biståndet går det bra att slå oss en signal.
Hanna Hallin
Ordförande för Sveriges ungdomsorganisationer