I en ledare den 23 mars kritiserar Marika Formgren skolornas skyldighet att upprätta likabehandlingsplaner. Hon anser att det tar tid från lärarnas närvaro bland eleverna.
Vår erfarenhet är att arbetet med dessa planer tvärtom stärker arbetet mot trakasserier och mobbning i skolorna.
Självklart ska vuxna gripa in för att stoppa pågående mobbning och trakasserier (vilket vuxna inte gör i tillräcklig omfattning i dag). Men det bästa sättet att stoppa kränkningar är att arbeta förebyggande så att de inte förekommer alls.
Trakasserier sågs tidigare mest som en konflikt mellan mobbare och offer. Utan kunskap om varför kränkningar sker är det svårt att motverka dem. När skolans personal saknar ett systematiskt arbete för likabehandling och en medvetenhet om de egentliga orsakerna till kränkningarna uppstår snart nya fall.
Grunden för planerna mot kränkningar och för likabehandling är en kartläggning av i vilka situationer och på vilka ställen som trakasserier, diskriminering och mobbning kan förekomma. I arbetet med planerna synliggörs också bakomliggande orsaker till kränkningarna, till exempel förekomsten av rasism, sexism och homofobi eller föreställningar om olika grupptillhörigheter.
Utifrån den kunskap som arbetet med likabehandlingsplanerna ger kan skolan besluta om lämpliga åtgärder för att förebygga kränkningarna. Det är när lärarna tillsammans med eleverna är med och utarbetar skolornas likabehandlingsplaner som de aktivt kan medverka till en förändring av diskriminerande strukturer och kulturer.
Katri Linna
Lars Arrhenius
Corren svarar:
Jag kritiserar inte skolornas skyldighet att upprätta likabehandlingsplaner, utan att de ska lägga så orimligt mycket tid på detta varje år. En lärare som finns i korridoren på rasten kan stoppa mer mobbning än en lärare som sitter vid skrivbordet. Framförallt kritiserar jag att likabehandlingsplanerna så ensidigt ska inriktas på de fem diskrimineringsgrunderna (kön, etnicitet, religion, sexuell läggning och funktionshinder) eftersom många barn blir mobbade av helt andra anledningar. Risken finns att, som jag skriver, "tjockisen", "plugghästen", "tönten" och andra trakasserade barn osynliggörs.
Marika Formgren