Med Folkpartiet vid rodret har Sveriges högskole- och forskningspolitik lagts om i grunden. Fokus på kvalitet har blivit avgörande för resursfördelningen, vilket har gjort Linköpings universitet till en vinnare. Universitetet har varit ett av de mest framgångsrika lärosätena i att få del av statens satsningar. Den politiken vill vi nu fortsätta med.
Under socialdemokraternas tre mandatperioder var antalet högskoleplatser det enda måttet på framgång för högskolan. En underfinansierad utbyggnad har inneburit allt för få lärarledda timmar. I år satsar alliansen drygt 1,3 miljarder på Linköpings universitets olika utbildningar - en ökning med drygt 9 procent sedan 2006.
Under nästa mandatperiod har alliansen ambitionen att tillföra den svenska högskolan 1,3 miljarder kronor ytterligare för att stärka kvaliteten. Det är en dubbelt så hög ambition för nästa mandatperiod som den som Socialdemokraterna och dess samarbetspartners nyligen har presenterat. Vi inför också ett nytt utvärderingssystem där ekonomiska resurser är kopplade till vad faktiskt studenterna får med från sin utbildning.
Oppositionen föreslår att platserna i högskolan ska byggas ut med 5 000 platser med början hösten 2011. Platserna är kraftigt underfinansierade med 125 miljoner kronor under två år. Det visar tydligt att de tänker vända tillbaka till utbildningsfabriken, där kvantitet sätts före kvalitet.
För att hävda Sveriges roll som kunskapsnation krävs också resurser till forskning i internationell framkant. Folkpartiet och alliansen har sedan 2006 växlat upp forskningsanslagen till Linköpings universitet med 181 miljoner - en ökning med 37 procent. Vi har under fyra år tillfört mer resurser än Socialdemokraterna gjorde under sammanlagt tolv år. Alliansen är också överens om att de höga ambitionerna i resurser till högskolesektorn ska fortsätta. Min och Folkpartiets förhoppning är att göra Sverige till ett skatteparadis för forskning med gynnsammare skatteregler för forskningsintensiva etableringar och avdragsgilla donationer till forskning.
Tillsammans med kvalitet är akademisk frihet en nyckel till framgång. För att klara en allt hårdare internationell konkurrens om kunskap måste våra lärosäten vara självständigare från staten och kunna utforska alla nya möjligheter. Vi har därför den senaste fyra åren reformerat sektorn så att lärosätena i praktiken numera utser sina styrelser själva, forskarinflytandet i Vetenskapsrådet har stärkts, den fria grundforskningen har fått utökade resurser och de fria forskningsstiftelserna har återupprättats. Linköpings universitet ges nu också större möjlighet att själv få utforma sin organisation, sina anställningar, sin ekonomi och sin utbildning och på så sätt anpassa sig efter universitets unika behov och förutsättningar.
TOBIAS KRANTZ (FP), HÖGSKOLE- OCH FORSKNINGSMINISTER