Inom EU pågår nu ett långsamt uppvaknande bland alla de länder som levt över sina tillgångar. Länder som Grekland, Island, Spanien (alla utom tre) har plötsligt blivit ertappade med att ha för stora underskott. Det har skett under en lång rad av år, och ingen ansvarig tycks ha reagerat tidigare. Frågan är nu om EU som politiskt projekt överhuvud taget är hållbart. Mycket tyder på motsatsen.
Men en sådan övertro på sin egen förmåga råder väl inte i vårt land, eller i vår stad Linköping? Att något sådant scenario skulle drabba oss, har vi aldrig upplevt. Men frågan är om vi kan se sambandet mellan EU:s ekonomiska problem, och Kommunledningens agerande?
Nu hävdas på fullt allvar från kommunledningen, företrätt av sin ordförande Paul Lindvall, att:
? Vi bör bygga en ny simbassäng för 500 miljoner kronor.
? Vi bör flytta Tekniska Verken bort från sitt nuvarande område för att ge plats åt bostäder.
? Vi skall flytta ett fullt fungerande resecentrum, över ån och bygga nytt, för att skapa ett mer ståndmässigt och tidsenligt resecentrum.
Genom den typen av storslagna projekt, med närmast astronomiska kostnader, ska Linköping stärka sin karaktär av "Storstad". Vi är störst och bäst, och ska växa så att alla kan se att så är fallet. Får vi påminna om att samma ideologi rådde också i Tyskland i slutet av 30-talet.
Det är stor risk att personer som svävar i en ekonomiskt högre rymd, förlorar allt fotfäste med verkligheten och inte vet vartåt vinden blåser.
Så sker i Linköping, och det som nu sker på EU-nivå kan mycket väl hända även här, om vi låter den typen av tankar breda ut sig, utan att tänka på att allt kostar och rimligen måste återbetalas av någon. Det lär inte vara Paul Lindvall som betalar.
Olov Fahlander, tekn dr