Högre utbildning lönar sig för individen men också för samhället, inte minst genom att försörja regionerna med välutbildad och professionell arbetskraft. Linköpings universitet skulle kunna bli ännu mer tillväxtskapande om samverkan med arbetsgivarna fungerade bättre.
Det studenterna lär sig i högskolan är inte nödvändigtvis det som efterfrågas i arbetslivet. Det visar rapporten "Jakten på anställningsbarhet" som Lärarförbundet, SFS och TCO tagit fram. För att bli attraktiv på arbetsmarknaden, menar arbetsgivarna, behöver studenten arbetslivserfarenhet, goda referenser och på eget initiativ kunna ta sig framåt och uppåt i arbetslivet.
Anställningsbarhet är för oss en kvalitetsaspekt, men det kan inte mätas genom att bara se till hur stor andel av studenterna som får arbete efter sin utbildning. I stället vill vi se en tydlig koppling till arbetsmarknaden i utformningen av alla utbildningar.
Det motstånd många lärosäten kan känna mot att släppa in näringslivet har säkert att göra med de fria bildningsidealen och att akademin ska stå fri från inflytande utifrån. Det är en viktig princip även för oss. Men akademin är i behov av att veta vad deras studenter behöver ha med sig ut i arbetslivet.
Det borde ligga i Linköpings universitets intresse att stärka anställningsbarheten hos sina studenter och graden av samverkan med näringslivet, inte minst då studenterna är ambassadörer långt efter avslutad examen.
I dagsläget är det högskolorna och de nya universiteten som är bäst i klassen när det kommer till samverkan. Om inte de gamla, stora universiteten ska bli omsprungna är det dags att lägga i en högre växel.
Försitt inte chansen att göra era studenter till de mest eftertraktade på arbetsmarknaden.
Eva-Lis Preiz, ordförande Lärarförbundet
Elin Rosenberg, ordförande SFS
Sture Nordh, ordförande TCO