Att sjukskrivningarna ökar, främst för yngre kvinnor, beror sannolikt på behovet att vi ”ska ha” allt nu genast. Man studerar numer ända upp till 30-årsåldern och skaffar inte gärna barn innan dess (märk – skaffar, inte som man uttryckte saken förr – fick barn).
Direkt efter skolan traktar man genast efter ett högavlönat chefsjobb hägrande bakom hörnet bara man i alla situationer visar framfötterna genom att alltid vara ”uppkopplad” även på nätter, helger och semestrar. Köper omgående en nyckelfärdig villa, fullmatad med hightech för ett överhettat pris i någon fashionabel förort.
Dubbla bilar så att man kan skjutsa ungarna till dagis och skolor i andra änden av stan för att utnyttja det ”fria skolvalet”. Semesterresor som gårdagens upptäcktsresande skulle vara gröna av avund att få uppleva. Trots rut och rot där man, efter fem jobbskatteavdrag, i stort sett kan köpa alla hushållstjänster, så orkar kroppen och psyket inte hänga med längre än upp till att 40-årskrisen sätter in.
Lyd ett gott råd. Rätta mun efter matsäcken och ”coola ner” lite. Ta inte allt på blodigt allvar jämt. Att kunna välja innebär inte att välja allt, utan konsten är att välja bort det minst viktiga. Men vad är viktigare än en god hälsa och goda relationer med släkt och vänner? Se livet som ett projekt som startar i det lilla och oansenliga och som man bygger på vartefter man får råd och hinner med utan att må dåligt.
Den som inte är född med silversked i munnen kan inte ha allt på plats vid 30-årsåldern om man vill kunna uppleva pensionsdagen.