Nyligen släppte LO en rapport där de kritiserade alliansregeringen för att ha sänkt skatten på arbete. Det är förvånande att LO är negativa till att arbetande människor får mer pengar i plånboken. Det är annars en av fackets viktigare uppgifter. Jobbskatteavdraget har hittills ökat LO-medlemmarnas nettolöner med omkring en tusenlapp, vilket rimligen borde glädja LO:s löneförhandlare. Men ordförande Wanja Lundby-Wedin beskriver i stället skattesänkningarna som en "piska" för att förmå människor att arbeta.
När alliansen gick till val var jobben högsta prioritet. Ett tungt skäl var att vi stod och står inför en utmaning om vi vill behålla vår gemensamt finansierade välfärd. När andelen äldre ökar behöver det bli fler som arbetar och betalar in skatt. Vi måste helt enkelt bli fler i arbetsför ålder som försörjer dem som är sjuka, arbetslösa eller pensionärer. Lägg till detta det omfattande utanförskap i form av sjukskrivningar, arbetslöshet och förtidspensioner vi har i dag. På sikt är detta en ohållbar situation. Regeringen för därför en samlad politik för att öka sysselsättningen där sänkt skatt, som gör det mer lönsamt att arbeta, är en viktig del.
Mot den bakgrunden är det glädjande att se att alliansregeringens politik har haft god effekt. Siffrorna talar för sig själva: I juni 2008 var 175 000 färre människor i utanförskap jämfört med två år tidigare. Aldrig tidigare har så många arbetade timmar uppmätts. Under samma period har antalet sjukskrivna personer minskat med 60 000 och vi har 10 000 färre förtidspensionärer.
Olyckskorparna kraxar nu att de goda dagarna är över. Visst ser vi en avmattning av konjunkturen och fler varsel. Men det intressanta är att arbetslösheten fortfarande är låg. Jämför vi oss med andra länder är den svenska sysselsättningen relativt opåverkad av konjunkturen. Med alliansens reformer står vi ovanligt väl rustade och utomstående bedömare menar att den förda politiken kommer att ge betydande effekter på sysselsättningen också på sikt.
Alliansens arbetslinje har bland annat gått ut på att minska tröskeleffekterna för dem som går från bidrag till arbete. Den viktigaste delen har varit jobbskatteavdraget som vi moderater hoppas kommer att bli ännu större. Svenska och internationella erfarenheter visar att en politik som gör det lönsamt att arbeta är avgörande för att öka sysselsättningen. Men i Sverige har socialdemokraterna påhejade av LO hittills gjort det motsatta: De har beskattat våra låginkomsttagare hårdast i hela världen. Det har gjort att många hamnat i marginalfällan, där de helt enkelt skulle förlora på att ta ett jobb.
LO:s ledning tar ett tydligt avstånd från jobbskatteavdraget i sin rapport, men presenterar inte några egna lösningar för att minska utanförskapet. Vad LO vill utöver att satsa mer på kompetensutbildning för arbetslösa är oklart. Den enda slutsatsen man kan dra är att LO fortsatt vill ha en hårdare beskattning av både låg- och medelinkomsttagare. Vi ställer oss frågan om LO-medlemmar i gemen verkligen vill betala högre skatter?
Hillevi Engström
Elisabeth Svantesson