De flesta känner mig nog som stark och dansant (nåja), men i grunden är jag en mjölkbonde som tillsammans med min bror driver en mellanstor gård strax utanför Kisa.
Intresset för lokalt producerade livsmedel är stort. Problemet är att de nationella företagen ser det som ett hot. Som de möter genom att påstå att deras produkter också är lokala!
I annonser och TV pumpar de ut sitt lokala budskap. De ljuger givetvis inte. Men de ger inte hela sanningen, den sanning som konsumenten läser in. Så här ser jag sanningen
De stora producenterna hämtar mjölk från många gårdar över hela Sverige. Ofta är gårdarna relativt små, vilket innebär många korta transporter. Några gårdar ligger nära dig. Det är de gårdarna som visas upp i annonserna. Men mjölken kan lika gärna hamna i Haparanda. Mejerierna ligger också utspridda. Ett finns i Linköping. Det är nära - om du dricker klövermjölk. Men den hamnar inte bara i din butik, utan i butiker över hela Sverige.
Mjölken från Östgöta Mjölk är däremot så lokal den kan bli. Visst, jag vet att mjölken produceras på ett mejeri i Hultsfred. Men gårdarna är stora. Ofta fyller mjölken från en gård hela mjölkbilen, så körsträckan blir ändå kort. Östgöta Mjölk påstår att totalt sett har deras mjölk de kortaste transporterna. Jag tror dem.
Bönder står i kö för att få leverera till Östgöta Mjölk. Jag är en av dem. Men det är inte därför jag skriver den här artikeln. Däremot skriver jag av anledningen att jag vill leverera till dem.
Många bönder vill alltså att mjölken ska vara lokal. Men vi har inte lösningen. Den har konsumenterna. Ju mer lokal mjölk de köper, desto fler lokala bönder kan vara med i samarbetet.
Ska mjölken vara ekologiskt eller lokalt? Det är en debatt jag egentligen inte vill ge mig in i. Båda alternativen har sina fördelar. Problemet är att ekologiskt i konsumentens ögon blivit lika med miljövänligt. Något som än en gång faller på transporterna. Den ekologiska mjölken transporteras avsevärt mycket längre sträckor än den lokala. Dessutom, ekologiskt uppfödda djur får bara slaktas på KRAV-märkta slakterier. Det innebär att de ibland transporteras långt förbi närmaste slakteri.
Jag tror på att det lokala måste få kosta mer Att producera lokalt eller ekologiskt kostar mer än centraliserad stordrift. Risktagandet är dessutom mycket större, de små har sällan några reserver att ta av. Problemet är att om konsumenten bara ser till plånboken kommer inget att förändras.
Visst finns familjer som lever på marginalen. De ska givetvis fortsätta köpa med plånboken. Men för alla andra finns ingen ursäkt. Kanske handlar det om att välja bort en chipspåse. Gör då det!
MAGNUS SAMUELSSON STARK, DANSANT, BONDE