Alla de som närmar sig Åtvidaberg kan på håll se Stora kyrkan på sin höjd och tornet är väl synligt milsvida omkring. På engelska brukar man tala om landmarks - fritt översatt "landmärken" eller karaktärsbyggnader som är särskilt värda att bevara. Och Stora kyrkan i Åtvidaberg är ett sådant landmärke. Kyrkobyggnaden ger miljön karaktär och berättar om det expansiva 1800-talet som nu kan tyckas så fjärran. Stora kyrkan är därför en viktig länk i Åtvidabergs historia och kan ge kommande generationer en möjlighet att bättre förstå sin hembygd.
Stora kyrkans framtid är därför inte enbart en fråga för dem som går i kyrkan eller för Kyrkonämnden. Det är alla Åtvidabergares angelägenhet.
Så har det varit sedan 1880-talets slut då kyrkan uppfördes efter ritningar av A.E. Melander, en av tidens ledande arkitekter. Stora kyrkan byggdes för att möta den stora befolkningsökningen och som i så många orter i Sverige ansåg man inte längre att den gamla medeltida kyrkan höll måttet. Stort och ståtligt ville man bygga och med stor omsorg valde man byggnadsmaterialet: Tegel och den lokala bäckfallsstenen.
Liksom trädgårdsstaden och andra framträdande byggnader i Åtvidaberg kom influenserna framförallt från England. Och visst är det en liten katedral vi har i Åtvidaberg! Kvaliteten går inte att ta miste på och med ett regelbundet och ständigt underhåll borde byggnaden kunna stå i tusen år till.
Att det i Åtvidaberg finns bevarat en sammanhängande bebyggelsemiljö från det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet är fullständigt unikt. Detta har många arkitekturhistoriker och antikvarier redan kunnat berätta om.
Stora kyrkan och Gamla kyrkan bildar också en ensemble som tillhör några av landets intressantaste. Även det har många sakkunniga kunnat konstatera. Många är vi Åtvidabergare som varit på skolavslutningar och konserter i Stora kyrkan; ett fantastiskt kyrkorum som överväldigar en med sin monumentalitet.
Blotta tanken på att riva denna mäktiga byggnad väcker hos mig - och säkert många andra - en stor bestörtning.
Att berörda myndigheter skulle ge sitt tillstånd till detta är inte troligt, men det förvånar att man ens anger detta som en möjlighet. Att Kyrkonämnden nu ska begära ekonomiskt stöd för att renovera och bevara kyrkan är en mycket positiv nyhet. Jag vill uppmana alla som inte gjort det tidigare att lyfta blicken och se Stora kyrkans många värden och enorma möjligheter.
Carl Göran Adelswärd