Det är nu hög tid att någonting radikalt görs åt den svenska infrastrukturen. Investeringarna i och underhållet av infrastruktur i Sverige har under en lång följd av år varit eftersatta.
Beslutsprocesserna inför viktiga investeringar är orimligt långvariga och tillkrånglade.
Finansieringsfrågorna kompliceras av att staten betraktar väg- och järnvägsbyggen som rena utgifter och inte som investeringar vilka kan avskrivas över lång tid.
Samverkan mellan det offentliga och det privata är i Sverige, till skillnad från vad som är brukligt i de flesta andra europeiska länder, försumbar.
Trots de stora behoven tillhör Sverige de länder i Europa som satsar den lägsta andelen av BNP på investeringar i infrastruktur. Genom att Sverige har satsat så litet på transportsystemet under så lång tid finns ett uppdämt behov.
Om investeringarna hade varit i nivå med övriga Europa skulle Sverige ha investerat ytterligare cirka 200 miljarder kronor sedan 1980. Sverige har en "infrastruktursskuld" som är mer angelägen att betala än statsskulden. Till detta har ett berg av eftersatt underhåll vuxit upp.
Svenska Handelskammarförbundet har tagit fram rapporten Ett vägval för Sverige för att belysa dessa utomordentligt viktiga frågor inför regeringens infrastrukturproposition och riksdagens kommande beslut i infrastrukturfrågor hösten 2008. Handelskamrarna anser att staten måste satsa betydligt mer på investering i och drift av transportinfrastrukturen.
Detta är avgörande för Sveriges framtida tillväxt och konkurrensförmåga.
Lars Erichs