Sverige har en lång tradition av internationellt engagemang. Den första svenska FN-insatsen med trupp genomfördes i Suez 1956. Men redan 1948 deltog svenska officerare som FN-observatörer i Mellanöstern. Vi är många som känner stor stolthet för att Sverige förknippas med internationellt freds- och säkerhetsarbete bland annat under insatser i Cypern, Libanon, Kongo, Bosnien och Kosovo.
Socialdemokraternas budgetförslag som presenterades härom veckan står i bjärt kontrast till en lång svensk tradition av insatser för internationell fred och säkerhet. De säljer ut den internationella solidariteten och skär ned Sveriges internationella fredsinsatser med 3,2 miljarder.
Alliansregeringen fortsätter satsningen på internationella insatser. Vi ökar anslaget för fredsfrämjande förbandsinsatser. Den totala ökningen år 2009 jämfört med år 2006 uppgår i nivå till 1 350 miljoner kronor.
Socialdemokraterna sänker kraftigt ambitionen i försvarspolitiken och avsätter nästan fem miljarder mindre än regeringen till försvaret de tre kommande åren.
I dag är Försvarsmaktens militära insatser främst inriktade på internationellt fredsfrämjande arbete. Genom insatserna utvecklar vi den nödvändiga förmågan att samverka med andra länder. Kunskapen vi får i internationella insatser stärker förmågan och kvaliteten i försvaret även här hemma.
Inom alliansen är vi övertygade om att vårt försvar inte bara kan bygga på övning, utan måste utvecklas genom att delta i reella insatser i riktiga situationer.
Tyvärr verkar det som att socialdemokraterna har ambitionen att bedriva industripolitik, snarare än försvarspolitik. Om detta är socialdemokraternas politik för att få fler i jobb så är det ett klart underbetyg för ett parti som aspirerar på regeringsmakten.
Efter att ha kritiserat regeringens förslag till materieleffektiviseringar innehåller socialdemokraternas eget budgetförslaget betydligt större besparingar på försvaret. Socialdemokraterna sviker därmed det de ställt i utsikt runt om i landet om att rädda det ena materielprojektet efter det andra. I stället borde uppgiften vara att se till att försvarsmakten får den materiel man av operativa skäl behöver.
Jag kan konstatera att vänsterkartellen inte heller i år lyckats prestera ett regeringsalternativ för försvarspolitiken. Oenigheten kvarstår kring internationella insatser, stöd till försvarsindustrin, materielanslag och satsningar på förbandsanslaget.
De åtgärder som regeringen föreslår i budgetpropositionen innebär förstärkt förbandsverksamhet, effektivare materielförsörjning samt förbättrad ekonomistyrning. Regeringen lägger en stabil grund för den kommande inriktningspropositionen och ett starkt, tillgängligt försvar, som både klarar uppgiften att värna Sverige och sprida fred och säkerhet i internationella insatser.
Sten Tolgfors
Betty Malmberg