På 60-talet överlevde bara fem av tio kvinnor med bröstcancer. I dag överlever åtta av tio. En viktig förklaring till utvecklingen är den allmänna mammografin. Sedan den infördes har tumörer upptäckts och behandling satts in tidigare. Det har förbättrat prognosen och överlevnaden bland kvinnor med bröstcancer.
Men tillståndet inom svensk mammografi är allvarligt hotat på grund av akut brist på utbildad personal.
En undersökning som Cancerfonden har gjort visar att det i Östergötland bara finns två heltidsarbetande mammografiläkare. De arbetar på universitetssjukhuset i Linköping och ansvarar för över 35 000 screeningundersökningar varje år. Kvinnor kallas upp till ett år för sent till undersökning eftersom man inte klarar av att kalla dem inom intervalltid. Och trots personalbristen finns det inte en enda bröstradiolog under utbildning.
Det är också allvarligt att sjukhusen inte hinner tillämpa dubbelgranskning - när två läkare tittar på bilderna - vilket är en kvalitetsgaranti eftersom fler cancrar upptäcks om bilderna dubbelgranskas.
Situationen i Östergötland är inte unik. I Sverige finns bara sju läkare och drygt tjugo mammografisjuksköterskor under utbildning. Detta för en verksamhet som årligen kallar tiotusentals kvinnor per län till kontroll. Situationen är så allvarlig att om inget görs kommer mammografi inom ett par år inte att kunna erbjudas i vissa landsting.
Vad blir konsekvensen för den enskilda kvinnan när kapacitet saknas?
Dagens verklighet är att läkare oftare upptäcker kvinnor med större tumörer på grund av att de blivit kallade för sent. Det gör i sin tur stor skillnad för prognos och överlevnad om tumören upptäcks när den är mindre än större än en och en halv centimeter.
Ansvaret för kompetensbristen bör i första hand läggas på landstingen och staten. I dag finns ingen övergripande strategi för hur nyckelkompetenser inom cancervården ska säkerställas, utan varje sjukhus får försöka lösa detta efter bästa förmåga.
Socialstyrelsen och landstingen måste bli tuffare i att följa upp att den kompetens som krävs finns på plats på sjukhusen. Vi vet hur stora behoven kommer vara under kommande år och planeringen måste ske därefter.
Medicinskt är förutsättningarna för god bröstcancervård bättre än någonsin. Forskningen och utvecklingen av nya undersökningsmetoder går snabbt framåt och det är numera möjligt att upptäcka allt mindre tumörer, i tidigare utvecklingsstadier. Allt fler kvinnor kan räddas till livet - om det finns personal.
Innan allmän mammografi började tillämpas fick kvinnor själva upptäcka cancern när den var stor nog att kännas i brösten. Trots vackert tal om rätten att bli undersökt och behandlad i tid riskerar vi att komma tillbaka till denna diagnosmetod. Och det kan vi inte acceptera.
Bengt Westermark