Många olika lösningar på klimatproblemen

Det är inkonsekvent av Lena Jarlöv och Inga-Sara Prinzencreutz från Naturskyddsföreningen att avfärda kärnkraften som en dellösning på klimatproblemen. Det skriver moderaten Magnus Redin från Linköping i en replik.

Linköping2007-05-10 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det finns tre globala kriser som behöver energi för att lösas; klimatkrisen, brist på billig olja och fattigdomen.

Ingen av dessa kriser har någon teknisk lösning. Vare sig olika förnybara energikällor, kolkraft eller kärnkraft räcker för att fylla behoven.

Alla har inte samma förutsättningar för investeringar - men alla har ett moraliskt ansvar att göra sitt bästa.

Den vanliga principen för att lösa globala miljöproblem är genom summan av många lokala lösningar. Det är inkonsekvent av Naturskyddsföreningen (Corren 4/5) att inte se kärnkraften som en sådan dellösning, utan kräva att den ska förkastas om den inte kan lösa hela problemet.

Om dellösningar förkastas blir miljöproblemen olösliga.

Bygger vi en ny kärnreaktor motsvarande den som byggs i Finland kommer den att varje år producera 12 miljarder kilowattimmar el. En exporterad kilowattimme som ersätter kolkraft motsvarar ungefär ett kilo koldioxid. 12 miljarder kilo koldioxid motsvarar alla utsläpp från transporter i Sverige och hela 20 procent av målet till 2020.

Det finns praktiska möjligheter att bygga flera sådana reaktorer och fler kablar till Danmark, Tyskland och Polen. Utöver detta kan vi byta till effektivare bilar, driva transporter med el, installera lågenergilampor, byta ut oljeeldning, tillverka biobränslen och så vidare.

Arbetar vi hårt och investerar kan vi minska koldioxidutsläppen i Sverige med minst 20 procent till 2020, men om vi räknar med vår betydelse för Europa kan vi minska dem till hälften till 2020.

Är man optimistisk kan vi klara mycket mer, men det är omöjligt om vi inte använder den bästa energikälla som kan byggas ut i stor skala.

Det är även möjligt att utveckla reaktorer som kan återanvända dagens avfall och minska behovet av uranmalm till en bråkdel.

Nästa generation kärnkraftverk kan lösa avfallsproblemet om vi inte är nöjda med den grundligt utredda lösningen att förvara avfallet i kopparkapslar på 500 meters djup.

Djupförvaringen har utforskats i Sverige och Finland. I andra länder har andra förvaringsmetoder utforskats och vid jämförelse är den föreslagna lösningen utmärkt för vår berggrund.

Jag finner det märkligt att Naturskyddsföreningen förespråkar en avfallsförvaring som försvårar återanvändande av kärnavfallet. Dagens lösning är bra men ideallösningen är att utvinna mer energi och göra farlighetstiden kortare - inte att gräva ned avfallet djupare.

Sverige har en underskattad betydelse som exportör av varor tillverkade av biomassa och koldioxidsnål el.

Vi bör lyfta blicken över det 30 år gamla käbblet om vilken energikälla som är bäst och i stället investera i kärnkraft, kraftvärme, vindkraft, biobränslen och tom naturgas.

Globala problem kräver att varje region och land gör sitt bästa för att lösa problemen.

Att bygga ut kärnkraften kan bli vårt största bidrag.

Magnus Redin (m)

Läs mer om