Före industrialiseringen brukar man säga att andelen växthusgaser i atmosfären var 280 ppmv. I dag är denna siffra upp emot 400 ppmv. Med tanke på de åtskilliga miljarder ton växthusgaser som människan genom olika aktiviteter släpper ut varje år är det ganska naivt att tro att detta inte skulle ha någon betydelse för jordens klimat. Samtidigt skövlar vi skogar och förorenar hav och försvårar därmed samtidigt naturens möjligheter att binda växthusgaserna.
Som Ingemar Nordin (9/6) påtalar har det mycket riktigt gått politik i klimatforskningen. 40 procent av USA:s klimatforskare anger att de har blivit utsatta för påtryckningar från Bush-administrationen i syfte att destabilisera kunskapen om människans inverkan på växthuseffekten. I dagsläget har till och med OPEC börjat argumentera för åtgärder mot växthuseffekten.
Att hantera problemen kostar enligt Internationella Energimyndigheten (IEA) 1,1 procent av jordens årliga BNP - vilket kan ställas i relation till de årliga militärutgifterna på 2,5 procent. Kostnaden förefaller liten för att få en försäkring mot de skador som växthuseffekten kan medföra såsom flyktingströmmar och irreversibla rubbningar i ekosystemen. Flera innovativa exempel visar att det inte ens är säkert att det är en "kostnad" att hantera växthuseffekten.
Det finns fortfarande forskare som hävdar att den globala uppvärmningen enbart beror på "naturlig variation" precis som det länge fanns dem som hävdade att jorden var universums centrum. Detta trots att alla rimliga metoder visade något helt annat. Trots bristen på vetenskaplig konsensus på 1960-talet beträffande sur nederbörd vidtogs tidigt kraftiga åtgärder som nu i efterhand visade sig vara helt riktiga. Låt oss vara lika kloka nu!
Per Gyberg
Anders Hansson