Sverigedemokraterna påstår att "Svenska Kyrkan och dess aktiviteter är en omistlig del av den svenska traditionen" och att "svenska traditioner, värderingar, regler och lagar skall vara normgivande i hela det svenska samhället". SD:s kyrkopolitiska förening vill att "fosterlandskärleken får komma till uttryck och Bibeln ses som varande Guds ord".
Detta är rent hyckleri. Mitt under Riksmötesgudstjänsten, med HM Konungen närvarande, lämnar man Storkyrkan i en politisk manifestation. Denna manifestation blir då inte bara en skymf mot den svenska nationen utan också en skymf mot den "judeo-kristna" tradition man säger sig företräda. Man vill nämligen - enligt sina egna handlingsprogram - tydligt upphäva religionsfriheten och ensidigt främja Svenska Kyrkan.
Kristdemokraterna däremot företräder den kristna etiken och hur den har förvaltats av den västerländska filosofin. För oss blir därför Sverigedemokraternas hyckleri särskilt upprörande. Uppenbarligen vill man vinna röster på en tradition om vilken man har mycket ringa kunskap. Hela den kristna etiska tanken går ut på att människor får sitt människovärde utifrån att man är människa och inte de yttre attribut man må besitta. Detta sammanfattas glasklart av Paulus i Galaterbrevet: "Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och kvinna: alla ären I ett i Kristus Jesus." Som kristdemokratisk politiker ägnar jag mig inte åt teologiska tolkningar men formuleringen behöver inte ens tolkas för att vara lättförståelig.
Sverigedemokraterna vill alltså inte alls gå tillbaka till den kristna etiska traditionen. Man vill skapa sin egen godtyckliga bild av den svenska nationalkaraktären, och man vill använda den kristna traditionen som en del av sin påhittade "världsbild". Sådana ambitioner finns det gott om exempel på i historien. De ambitionerna utgör de värsta exemplen på mänsklighetens baksidor. Men vare sig historia eller kyrkokunskap tycks paradoxalt nog vara SD:s starka sidor.
PATRICK VIGREN (KD), LINKÖPINGS VICE BORGMÄSTARE