Correns ledarsida är kritisk till att Linköping arbetar för att bli diplomerad Fairtrade City och att politikerna "skänker" bort skattepengar.
Rättvisemärkt är en oberoende produktmärkning som bidrar till bättre arbets- och levnadsvillkor för producenter i utvecklingsländer. De internationella fairtrade-kriterierna följs upp och produkter som har tillverkats i enlighet med dem kan certifieras. Märkningen innebär att grundläggande rättigheter i arbetslivet - föreningsfrihet, reglerad arbetstid och rätt till lagstadgad minimilön - har tillgodosetts.
I Correns ledare påstås att de som köper Rättvisemärkt skänker bort sina pengar. Men Rättvisemärkt arbetar med handel - inte gåvor.
Certifieringen garanterar odlarna minimiersättning för sina produkter, för att de ska kunna täcka sina kostnader och inte behöva subventionera vår konsumtion genom att avstå från mänskliga rättigheter. Det är alltså inte en gåva - snarare ett sätt att hantera en prispress som ofta leder till att producenterna av det vi konsumerar far illa.
Fairtrade City är en diplomering som möjliggör för kommuner att arbeta för att upphandlingen ska följa etiska riktlinjer; att mänskliga rättigheter efterlevs i produktionen av de varor som köps in.
Det finns fem diplomerade städer men flera arbetar för att bli det.
Det torde vara självklart att kommuner, landsting och stat tar ansvar för att det som upphandlas inte produceras på ett sätt som bryter mot mänskliga rättigheter och internationella konventioner.
Det åstadkoms dock inte enbart genom märkningar - men de är ett sätt att säkerställa att produktionen har gått rätt till.
Våra skattepengar är kopplade till ett stort ansvar: Att inte slösa, men också att se till att det man köper inte kränker andra människor.
Daniel Sommerstein