Många kommuner samlar idag in sitt matavfall för biologisk behandling och alltfler planerar att göra det. I Linköping har vi sedan länge framställt biogas av restprodukter från livsmedelsindustrin och matavfall från storkök och restauranger. Det är nu dags att ta nästa steg och även ta hand om den viktiga resurs som hushållens matavfall utgör. Erfarenheter från andra kommuner visar på god kvalitet. Enligt undersökningar som branschorganisationen Avfall Sverige gjort är det inte heller möjligt att uppnå målet på återvinning av 35 procent om man inte samlar in matavfall även från hushållen.
Utökad källsortering av hushållsavfall innebär mer hantering i alla led vilket tyvärr också medför ökade kostnader. Det krävs mer resurser för insamling och tekniska anläggningar där det utsorterade materialet behandlas. Oftast står värdet på slutprodukten inte i proportion till ökade insamlings- och hanteringskostnader. Större krav på källsortering styrs av politiska beslut i form av mål, lagkrav och förordningar. De besluten tas av miljömässiga skäl och det är inte i första hand ekonomiska drivkrafter bakom.
Utsortering av matavfall beräknas kosta det enskilda villahushållet i Linköping i snitt ca 3-6 kr/månad.
Skatten på förbränning av avfall fick inte den effekt som avsågs, tvärtom fick den oönskade bieffekter, vilket är orsaken till att den slopats. Påståendet att det skulle vara för att stimulera till mer avfallsförbränning är direkt felaktigt.
Precis som debattören skriver, behövs en extra behållare under diskbänken. Däremot krävs inte några extra soptunnor med den typ av insamlingssystem som det planeras för i Linköping. Det innebär att soppåsen med matavfall kan läggas tillsammans med påsar för övrigt avfall i den vanliga soptunnan. Matavfallet sorteras i en grön plastpåse som skiljs från övriga påsar i en optisk sorteringsanläggning.
Anders Jonsson, vd Tekniska Verken
Lars Hågbrandt, samhällsbyggnadsdirektör, Linköpings kommun