Vid två tillfällen, fredagen den 1 oktober och tisdagen den 5 oktober i år har en förvaltningschef i Mjölby kommun blivit uthängd som det helt dominerande inslaget på Östgöta Correspondentens första sida. Uppgifterna har innehållit såväl namn på personen i fråga som foto. Denna form av behandling brukar tillägnas mördare, grova förskingrare eller den som äventyrat rikets säkerhet på ett särskilt avancerat eller sofistikerat sätt.
Vad påstås då chefen i fråga ha gjort? Jo hon anses ha gynnat sin son på ett otillbörligt sätt genom att se till så att han och hans företag kom i ett avtalsmässigt fördelaktigt förhållande till Mjölby kommun så att han därmed kunde berika sig själv.
Hon har också, i samband med en intervjusituation, inledningsvis lämnat felaktig information angående attestering av tre fakturor.
Vilka felaktigheter som egentligen har begåtts och hur ansvaret för dessa ska fördelas är dock långt ifrån utrett och det är i nuläget inte möjligt att endast peka ut en enda person, än mindre misskreditera, skandalisera och förnedra medarbetaren i fråga på det sätt som tidningen har gjort.
Den svenska offentlighetsprincipen och mediernas möjlighet och uppdrag att granska den offentliga sektorn och dess verksamheter är oerhört centrala inslag i vårt lands demokrati. Självfallet är det alldeles utmärkt att Östgöta Correspondenten i det aktuella fallet sätter fingret på ett förhållande i Mjölby kommuns verksamhet som inte förefaller vara sunt och i överensstämmelse med gällande regelverk.
Det jag reagerar kraftfullt emot är den absoluta avsaknaden av proportioner mellan de påstådda händelserna i sig och behandlingen av den enskilda medarbetaren.
Jag anser att medias uppgift är att så objektivt och sakligt som möjligt beskriva och förmedla en händelse eller en process. Detta ska även ske utifrån en bedömning av det så kallade allmänintresset. Här går gränsen för mediernas uppdrag. Det vi ser exempel på i det nu aktuella fallet har, enligt min mening, inte ett dugg att göra med seriös nyhetsförmedling och att en tidning som Östgöta Correspondenten sänker sig till den nivå vi nu fått se exempel på är i hög grad anmärkningsvärt.
Artiklarna avslöjar också ett förakt för läsaren och dennes kompetens. Flertalet tidningsläsare torde vara fullt kompetenta att själva dra slutsatser och göra analyser av den information som följer av en saklig artikel. Det finns inget behov av "indignerade" tendensiösa journalister som förnumstigt talar om vad läsaren ska tycka. Överlåt det till mottagaren!
BO AXESTAM, NORRKÖPING