Annika Lillemets skriver i Corren (22/12) att välfärd inte enbart ska finansieras genom skatt på arbete och konsumtion. Min fråga blir då: Varifrån ska pengarna till vår välfärd tas? Det är våra företag, och genom dem våra arbeten och vår konsumtion som ger pengar till den kassa som i sin tur betalar vår välfärd. Om kassan inte fylls på genom växande och nya företag, fler arbeten och mer konsumtion varifrån ska pengarna komma?
Annika Lillemets skriver också att vi kan dela på jobben, arbeta mindre och älska mer. Jo, det sista kan jag stämma in i. Men det är inte lätt att älska mer när oron för jobbet överskuggar det mesta. Lösningen på krisen är inte att vara nöjd, handla mindre och meditera mer. Lösningen finns i nya idéer som växer fram under hårda tider, nya företag som vågar satsa trots lågkonjunktur och den globala handeln människor emellan.
Välfärd är kopplad till ekonomisk utveckling och ökad tillväxt är något som vi alla i världen är beroende av för att få ett tryggare liv. Att sluta handla skulle dra ner tillväxten än mer och ge oss sämre välfärd - både i Sverige och för människor i fattigare länder.
Bättre teknik och mer tillväxt är vägarna till det som Annika Lillemets vill nå - lycka och glädje. Tidiga konsumenter är viktiga. De bidrar till produktutvecklingen. De tidiga svenska konsumenterna bidrog exempelvis till utvecklingen av mobiltelefonin. Något som skapat en kostnadseffektiv teknik som möjliggjort att det i dag finns 200 miljoner mobiltelefonanvändare i Afrika, vilket i sin tur genererar arbete i Afrika såsom telefonsupport, telefonförsäljning och telefonbutiker. Detta ger mer tillväxt och välfärd i Afrika än om vi i Sverige skulle sluta konsumera.
Genom en ökad global handel kan vi ge hela världen ett glatt budskap - ökad tillväxt och mer välfärd.
Sofie Elmström