En specialstyrkas övervakning av tusentals utomjordingar i USA, några mystiska mäns stöld av en väska med okänt innehåll, mordet på en ung rasist i Stockholm, invandrarhat, ett mord på en psykiatrikers kollega, ett träsktrolls äventyr med en åsna, en robot som sänds in i framtiden för att avrätta en kvinna och några ligisters polismord och bilslakter. Allt detta och ett antal muskelstinna gladiatorer därtill erbjöds i lördags den som ville soffmysa framför teven.
Utbudet just den här tv-kvällen var inte precis ovanligt. Så där ungefär ser det ut för det mesta i våra vanligaste tv-kanaler. Grymheter, ondska, groteskerier och program med budskapet att bara den mest starke och hänsynslöse duger.
Något måste ha gått käpprätt åt skogen med tv-kanalernas programansvariga. Vad de försöker pracka på oss är inget annat än mental nedskräpning. Programmakarnas fiasko är ett beklagligt faktum.
Hur många mord, hur mycket tortyr och andra bestialiska övergrepp tror de som har makten över tv-tablåerna att vi tittare har behov av? Och hur många agentfilmer, där folk dör som flugor, tror de att vi kan svälja utan att antingen bli less intill bottensvart deppighet, alternativt förledas att mer eller mindre förlora respekten för människoliv?
För oss medelålders och äldre är tv-utbudet katastrofalt dåligt. Det låter sig ju sägas förstås, att det finns en avstängningsknapp på tv-apparaten och att det finns annat att göra än att glo på tv. Men det är min ensak om jag vill fördriva en kväll med tv-tittande eller inte, och som licensbetalare är jag i min fulla rätt att kräva en viss valuta för pengarna.
Min bestämda uppfattning är att tv-makarna fullständigt struntar i om tittare över 25 år är nöjda med det som erbjuds eller inte. Gammal eller medelålders får man vara nöjd med att bli åtslängd en och annan fånig skratt- och applådackompanjerad lustifikationsserie och några pretentiösa kulturinslag.
Dagens tv-program tar sikte på de yngre tittarna. Inkonsekvent nog. För det är ju inte ungdomar som är veckoslutens stora tv-konsumenter. Förmodligen är de inte det till vardags heller. Unga människor går på pub, umgås med sina polare, idrottar i bästa fall och drar runt på gator och torg i sämsta fall, och vill de bli underhållna framför skärm och ruta finns det både videor och dataspel.
I den mån yngre personer ändå föredrar hemmets lugna vrå och tv-tittande riskerar de att bli mentalt avtrubbade. Inget annat är tänkbart om de var och varannan kväll bevittnar hur liksäckar hängs upp på krokar i ett kylrum, hur flyende människor hetsas till döds eller torteras, antingen för att de råkat i klorna på någon pervers sadist eller för att de ska avslöja sådant som deras plågoandar vill veta. Det lär finnas statistik över hur många mord en frekvent tv-tittare ser varje år och om jag minns rätt rör det sig om femsiffriga tal.
Livets ljusare sidor, berättelser med utgångspunkt i det goda, i det vackra tycks i stort sett vara bannlysta. Vad som finns i den vägen i tv-husets lager är antagligen arkiverat under samlingsetiketten "Odrägliga banaliteter av smörkaraktär".
Tv har en oavvislig plikt att förmedla nyheter, och de grymheter som reflekteras i nyhets- och debattprogram får inte undvikas, vi måste ges möjlighet att vara medvetna om hur den värld vi lever i ser ut. Och det är inte heller dessa viktiga tv:s nyhetsbilder och -texter min kritik gäller.
Och nog tror jag att vi pallar för en god thriller då och då, såvida den inte vältrar sig i blod och bisarrerier. Men låt oss slippa denna ymniga flod av underhållningsvåld som innehåller våld bara för våldets egen skull. Låt oss slippa urfjantiga tävlingar där deltagarna förnedras och förödmjukas, och låt oss flera miljoner licensbetalare hitta ett sätt att gå samman och kräva kvalitetsprogram. Låt oss göra uppror mot tv:s mentala nedskräpning.