Moderna tider behöver en modern lönebildning. Lägg till individuell och differentierad lön så kommer det också att leda till ökad jämställdhet.
Det finns mycket gammalt tankegods kvar i lönediskussionerna. Föreställningar som baserar sig på hur det var på 1950- och 60-talen påverkar styr tänkandet. I begynnelsen var centrala förhandlingar, lika lön och materiella investeringar det främsta sättet att höja produktiviteten och därmed lönerna.
I dag befinner vi oss långt från den verkligheten. I dag är det globaliseringen, humankapitalets ökade betydelse och den tekniska utvecklingen som förändrat spelreglerna på arbetsmarknaden. Men lönebildningen släpar efter.
Det finns undersökningar som visar att kvinnor tjänar mindre än män. Vi menar att om kvinnor, också i kvinnodominerande yrken, i större grad behandlades som individer i stället för en kollektiv grupp, så skulle situationen se annorlunda ut.
I dag sätts lönen många gånger efter den befattningsgrupp som kvinnan tillhör, inte efter hennes prestationer, kunskaper eller potential som individuell medarbetare. Det tycks som om det rättvisa ligger i att alla ska tjäna lika mycket (läs lite), ingen ska sticka ut och vara värd högre lön än någon annan. Att det ser ut så kan ju i en första anblick tyckas rättvist, men i grunden är det orättvist.
Vi tror att en mer utvecklad individuell lönesättning också i befattningsgrupper som domineras av kvinnor är en nyckel för att bemöta undersökningar som utifrån kollektiva lönejämförelser konstaterar att kvinnor "släpar efter". Kvinnor som lönesätts efter grupptillhörighet och med liten lönedifferentiering leder i en förlängning till att kvinnor får sämre löneutveckling under kanske hela sitt yrkesliv.
Ett sätt att nå jämställdhet på löneområdet är därför att den enskilde medarbetaren, kvinnliga som manliga, måste kunna påverka sin egen lön.
Affi Kölevik
Ulla Lönn