Folkpartiets landsmöte kommer att debattera förslag om en moderniserad arbetsrätt, bland annat lagen om anställningsskydd (las). Det finns skäl för förändringar.
Folkpartiet medverkade på 1970-talet till flera arbetsrättsreformer. Den socialliberala grundinställningen att människor ska känna trygghet på arbetsmarknaden gäller fortfarande. Frågan nu är om regelverken i vissa stycken motverkar sitt ursprungliga syfte.
Debatten om las handlar ofta om att kunna behålla rätt personer vid omstruktureringar. Folkpartiet föreslår att alla arbetsgivare - oavsett storlek - får göra undantag från turordningsreglerna. I dag gäller detta bara där antalet anställda är högst tio. Huruvida antalet undantagna ska vara två, som i dag, eller något fler kan diskuteras. En annan möjlighet är att ge kompetens större tyngd.
I fråga om välfärdens finansiering diskuteras hur länge vi behöver arbeta i framtiden. Även i detta sammanhang kan det finnas skäl att reflektera över en moderniserad arbetsrätt. Correns ledare (10/11) menar att en höjd pensionsålder inte gläder en arbetsgivare, som vill föryngra arbetslaget. Dock är det sannolikt att den äldre arbetskraften trappar ner successivt och därmed frigör utrymme för nyanställningar.
Jag anser att den övre gränsen för när en anställd måste lämna arbetslivet bör tas bort. I dag är gränsen 67 år. Varje människa kan själv avgöra när det är dags att trappa ner och slutligen avgå helt. För de allra flesta kommer det sannolikt vara naturligt att gå i pension ungefär vid den tidpunkt som gäller i dag. För mig är möjligheten att själv bestämma inte en fråga om hur länge vi behöver jobba utan en fråga om respekt för individens egna val. En liberal tanke helt enkelt.
Linnéa Darell