2010 var året då förlusterna av biologisk mångfald skulle ha upphört, ett år som av FN utsett till den biologiska mångfaldens år. När man ser tillbaka på de senaste årens naturvårdspolitik kan man fråga sig vad som uppnåtts. De flesta områden som berör biologisk mångfald har drabbats av bakslag. Genomgångar som stora oberoende miljöorganisationer som Naturskyddsföreningen och Sveriges ornitologiska förening har gjort ger en samstämmig bild, att naturvårdspolitiken har varit bitvis otillräcklig, bitvis helt obefintlig.
Strandskyddet har försvagats. Den nya rovdjurspolitiken hotar de stora rovdjuren mer än den skyddar dem, med storskalig jakt på den rödlistade och akut utrotningshotade vargen som kronan på verket. De medel som anslogs för att köpa in och skydda naturområden 2010 räcker bara till att skydda knappt hälften så mycket mark som anslagen räckte till 2006. I Östergötland tog årets pengar att skydda natur för slut redan efter några månader. För fågelvänner är skogspolitiken ytterligare ett allvarligt område. Många vanliga skogsfåglar fortsätter att minska, och den förskjutning mot ökad virkesproduktion på bekostnad av miljöhänsyn som skett sentida förvärrar situationen.
I en tid då arter globalt sett dör ut i allt snabbare takt, och även de nationella miljöproblemen är stora utmaningar, är denna naturvårdspolitik helt otillräcklig.
Östergötlands ornitologiska förening vill lyfta frågan om vikten av biologisk mångfald. Vi uppmanar väljare i alla läger att fråga sina politiker hur de ser på detta eftersatta område, och utmana politiker av alla färger att se till att naturvårdspolitiken blir mer än bara ouppnåeliga mål och vackra programförklaringar.
KJELL CARLSSON, ORDFÖRANDE I ÖSTERGÖTLANDS ORNITOLOGISKA FÖRENING