På torsdag har kyrkomötet att ta ställning till om man ska behålla vigselrätten inom Svenska kyrkan eller inte.
Om man väljer att behålla den, accepterar man också den statliga definitionen av ordet äktenskap. Kort sagt, man låter den politiska makten ta kontrollen över teologin.
I och med riksdagens beslut i maj 2009, om könsneutral äktenskapslagstiftning, körde den politiska makten över alla kristna trossamfund genom att definiera om begreppet äktenskap. Det var politiska idéer som styrde debatt och beslut, inte bibliska.
Må så vara. För naturligtvis kan inte kyrkan hindra den politiska makten från att göra på det sättet. Men det avgörande här är att den som menar sig värna om kyrka, gudomliga principer och andliga värden trots allt har ett val.
Det valet är att säga: Även om vi inte kunde hindra omdefinieringen av begreppet äktenskap, så säger vi nu, att vi inte tänker låta oss styras av den politiska makten. Vi står fast vid att äktenskapet är av Gud instiftat och att det är mellan man och kvinna.
Den politiska makten kan säga: Om ni inte accepterar den nya definitionen av äktenskap, så får ni inte behålla vigselrätten. Men vad är det man säger med ett sådant påstående? Jo, att om ni inte gör som vi säger, så kan ni i kyrkan inte längre vara tjänstemän med ett statligt uppdrag.
För det är ju vad det handlar om, att vara en statlig tjänsteman. Prästen har i nuläget en dubbel roll, dels att utföra en helig handling, dels att göra en tjänstemans arbete.
Vad i hela friden får Svenska kyrkan att så starkt eftertrakta att vara statliga tjänstemän, när det för präst och kyrka självklart är det heliga som kommer i första rummet?
Den rätta hållningen måste ju vara, att vi tar hand om de heliga handlingarna, så kan andra ta hand om det rent civilrättsliga. Det finns inget egenvärde i att behålla funktionen som tjänsteman med ett statligt uppdrag.
Att ha en rutin där äktenskapet registreras civilrättsligt och sedan följs av en kyrklig vigsel är en praxis som har funnits i flera sekler i andra, framför allt katolska länder. Den politiska maktens definition av äktenskap kommer förstås att gälla i den civilrättsliga registreringen, men för de samfund som vill fortsätta att vara ärliga mot de gudomliga lagarna kommer begreppet i den heliga vigselhandlingen att fortsätta att grunda sig på Bibeln.
Om kyrkomötet följer riksdagens beslut, så skickar man ett budskap till den övriga kristenheten om att lydighet inför den politiska makten är viktigare än att värna om gudomlig uppenbarelse och heliga handlingar. En kyrka måste grunda sina beslut på andliga, bibliska ståndpunkter, nämligen att äktenskapet är av Gud instiftat och att det är mellan en man och en kvinna.
Staten kan lagstifta om det timliga men inte om det eviga.
Göran Appelgren