När Fredrik Reinfelt den 15 juli presenterade de högst prioriterade frågorna under det svenska ordförandeskapet, då passade den nyvalda EU-parlamentarikern Marita Ulvskog på att gå till hårt angrepp mot statsministern. Hon hävdade inför EU-parlamentet, att den konservativa regeringen i Sverige på 1990-talet förorsakade en svår ekonomisk kris och att det tog den socialdemokratiska regeringen tio år att åtgärda följderna av denna kris.
Som gammal partisekreterare känner Marita Ulvskog väl till spelreglerna om borgfred under det svenska EU-ordförandeskapet 2009 - på samma sätt som det var 2001. Ulvskogs inrikespolitiskt färgade utspel visar att det råder stor politisk nervositet inför valet 2010. Blockpolitiken är mer cementerad än någonsin tidigare. EU-valet den 7 juni var en generalrepetition, men utfallet blev svagt för blockens båda ledande partier Socialdemokraterna och Moderaterna.
Alliansregeringens problem är att den alltför lite beaktar det faktum att det är mycket små marginaler i svensk politik. I valet 2006 var skillnaden mellan blocken endast 2,1 procent och sju mandat. Regeringen har trots detta infört ett jobbskatteavdrag i tre olika steg för alla som arbetar, men landets 1,6 miljoner pensionärer har inte fått del av dessa skattelättnader. Mona Sahlins tal i Almedalen innehöll inte oväntat ett löfte om att en ny regering ska avskaffa straffskatten på pensionärer.
Om alliansen ska ha någon chans att få förnyat förtroende i valet 2010, då måste regeringen förändra sin skattepolitik mot denna viktiga väljargrupp. Likaså måste den skenande arbetslösheten åtgärdas, samtidigt som regeringen måste ge ökade statsbidrag till kommunsektorn. Allianspartierna är i majoritet i många kommuner och landsting, som är i stort behov av ekonomiska förstärkningar inför valrörelsen 2010.
Den knappa borgerliga valsegern 2006 berodde på att de fyra partierna för första gången någonsin hade en intressant och trovärdig politisk berättelse att presentera för väljarna. Frågan är hur den rödgröna alliansens berättelse ser ut inför valet 2010. Vänsterpartiet har inte gjort upp med sitt kommunistiska förflutna, vilket leder till pinsamma diskussioner om vilka ministerposter som partiet inte kan få. För Mona Sahlin handlar valet om politisk överlevnad som partiledare. Genom trepartisamarbetet riskerar Mona Sahlin skrämma bort många av de marginalväljare, som 2006 gick till alliansen.
De politiska nerverna är på helspänn och flera partier ligger enligt olika mätningar vid 4-procentsspärren. Detta utgör grogrund för många märkliga politiska utspel framöver - från båda sidor blockgränsen. I den meningen kommer Marita Ulvskog att få flera efterföljare fram till valdagen i september 2010.
Nils-Eric Hallström