När nu nollvisionen går in på sitt elfte år är det många som är besvikna att olycks- och skadeutvecklingen i trafiken inte vänt. Men det är ingen enskild aktör som ensam bär ansvaret för den tragiska utvecklingen. Däremot finns det två aktörer som definitivt måste bli bättre på det skadeförebyggande arbetet: Skolorna och polisen.
År 2007 fyllde nollvisionen 10 år. Men ändå har vi ett dystert facit med över 470 döda i trafiken, vilket kan jämföras med år 2006 då 445 personer begravdes efter dödsolyckor. Samma år skadades 3 959 personer svårt i trafikolyckor. Denna utveckling kommer tragiskt nog att fortsätta om inte fler och bredare åtgärder sätts in mot trafikskadorna.
En stor grupp att arbeta med är framtida generationer och bärare av trafikkulturer och attityder: Barn och ungdomar, som tidigt måste informeras om och inse vikten av goda förebilder.
Polisen måste även bli bättre på att utvärdera de trafiksäkerhetsinsatser som görs under året på basis av effekter av attityder och olika insatser som sker. Därmed är vi inne på den centrala punkten: Trafiken och trafiksäkerhetens låga status inom såväl det polisiära arbetet som inom juridiken. Här fordras rejäla attitydförändringar till ett av vår tids stora folkhälsoproblem - trafikskadorna. Såväl enskilda polismän som jurister kan här göra stora insatser i det förebyggande arbetet genom att tillskriva trafiksäkerhetsarbetet ett större värde.
Nu behövs klara och medvetna strategier från Rikspolisstyrelsen, för att sända signaler ut till alla polismyndigheter att mer aktivt få barn och ungdomar insatta i skadeförebyggande arbete och riskmedvetande. Att låta lokalpoliser besöka fler klassrum, besiktiga cyklar och tala om den framtida trafikkunskapen kan vara några sådana åtgärder.
Jörgen Lundälv