Tilltron till äldreomsorgen i Linköping sviktar. Brukare, pensionärsorganisationer, fackliga företrädare, sjuksköterskor har det senaste året uttryckt ängslan för sämre kontinuitet och ökad otrygghet i äldreomsorgen. I den välbesökta debatt som pensionärerna och Corren anordnade före jul var det många som oroade sig över kvaliteten.
Socialdemokraterna är stolta över de engagerade medarbetarna inom äldreomsorgen, som ju är en garant för att vården fortfarande håller hög kvalitet. Men oron över hur vi tar hand om våra gamla och sjuka måste tas på allvar.
Oron är ett resultat av en borgerlig politik där driftsform har blivit viktigare än innehåll. Just nu avvecklas stora delar av den kommunala äldreomsorgen, över 100 anställda tvingas gå. I stället för att satsa pengar på kvalitet så köps personal ut för 25 miljoner kronor. I den uppkomna situationen är det naturligtvis nödvändigt att kommunen tar sitt ansvar som arbetsgivare - men den samlade borgerliga äldrepolitiken innebär ett slöseri med skattemedel och kompetens som få kan förstå.
Vi vill att ansvarigt kommunalråd Jan-Willy Andersson (kd) släpper på prestigen. Det är dags för en tankepaus. De äldre förtjänar något bättre - en långsiktig överenskommelse om äldrepolitiken i Linköping. Vi bjuder därför nu in pensionärsorganisationer, anställda, fackliga organisationer, de politiska partierna och allmänheten för ett genomgripande samtal kring framtidens äldrepolitik. Då vill vi bland annat diskutera:
* Ett tryggare boende.
Under de kommande åren behöver det byggas många nya bostäder för äldre. Dels särskilda boenden, dels goda bostäder med rimliga hyror, gemenskapslokaler och enklare service. Vi vill att Stångåstaden och andra fastighetsägare tillsammans med pensionärsorganisationer deltar i arbetet för att få fram framtidens boende för äldre. Vi vill bygga för alla - inte bara de med god ekonomi.
* Hälsofrämjande och förebyggande insatser.
Det är skönt att vara i rörelse och det motverkar flera av åldrandets sjukdomar. Vi vill satsa på föreningsstöd till frivillig- och pensionärsorganisationer men också till idrottsrörelsen. Vilka ytterligare insatser kan kommunen göra?
* Den snuttifiering av äldreomsorgen som nu genomförs hotar kvaliteten för dem som har allra störst omsorgsbehov.
Hur kan vi öka den äldres inflytande och möjlighet att välja själv - samtidigt som vi säkrar sammanhang och helhetsansvar?
* Satsningar på personal för bättre omsorg och vård om de mest sjuka.
Det är i mötet mellan personal och den äldre som kvaliteten avgörs. Det kräver hög grundbemanning och kompetent personal. Kommunen måste agera så att människor vågar investera i att arbeta i äldreomsorgen. Personalen måste behandlas med respekt och inte kastas ut i otrygghet.
Lena Micko
Kent Waltersson
Jakob Björneke
Hans Måhagen