Nu har världens ledare visat att de ännu inte är mogna att komma överens om ett bindande och rättvist klimatavtal. Många är besvikna. Vi också. Men vi är inte uppgivna. Det är helt unikt att stats- och regeringschefer från över etthundranittio länder möts på samma plats för att diskutera samma problem, och att den fattiga delen av världen förmår sätta konkret och verklig press på den rika. Men viktigast av allt är ändå att den starka, globala och folkliga opinionen för ett rättvist och bindande avtal blev synlig och tydlig även för ledare från länder där klimatfrågan hittills haft låg prioritet eller varit helt frånvarande.
Under året som kommer, fram till nästa toppmöte i Mexico, har vi fortfarande, var och en av oss, chansen att visa att vi menar allvar. Om ledarna inte leder oss så får vi leda dem. Det är så det brukar gå till. Berlinmuren föll tack vare folklig opinion lokalt, regionalt och globalt, apartheidregimen i Sydafrika likaså.
Hotet från klimatförändringen är av en magnitud som aldrig tidigare skådats i mänsklighetens historia, men detsamma gäller våra möjligheter att bygga en stark, global opinion. Till vår hjälp har vi inte bara den gamla vanliga kreativiteten och solidariteten utan även modern teknologi, kunskap och resurser. Ingenting hindrar oss från att var och en utifrån sin position tvinga fram konkreta handlingar i såväl stort som smått, privat som politiskt.
Att vi kan förändra jordens klimat genom våra tusen och åter tusen vardagliga beslut har vi redan bevisat. Nu måste vi bara visa att vi kan göra det en gång till, fast åt andra hållet. Om dagens politiska ledare då får svårt att hänga med i svängarna så är det deras problem. Inte vårt, och inte ditt.
Titti Knutsson
Thorbjörn Andersson
Lars Olert
Kerstin Gustafsson
Pål Frenger