Vad talar man om när man åker tåg? Jo, man talar om att åka tåg. Eller ibland om att inte åka tåg. Det var vad jag gjorde med en vän från Linköping och en vän från Stockholm som jag råkade sammanstråla med på ett tåg till Uppsala. Själv hade jag klivit på i Södertälje. Vi talade om vilka hinder som understundom ställer sig i vägen för så relativt enkla persontransporter som denna. Just i dag hade jag haft tur - tåget från Eskilstuna till Uppsala var inte inställt. Det har det varit lite då och då på sistone, till exempel en dag i januari när jag skulle med samma tåg till Arlanda för att resa utomlands. Om jag inte mot alla regler fått lift med en hygglig flygbusschaufför som, på väg från Skavsta till Stockholm, just lämnat av en passagerare utanför Södertälje Syd och därför kunde erbjuda mig den enda återstående platsen, och om den bussen inte dessutom hade varit kraftigt försenad från Skavsta så att den kom just när jag insett mig akterseglad av ett icke existerande tåg - ja då hade utlandsresan inte blivit av. Det är sådant som kallas kontrafaktiska resonemang: Om inte om hade varit ... Nu tackade jag försynen och den hygglige buss-chauffören. Jag hann med Arlanda Express från Stockholms central.
Från SJ-tjänstemannen Patrik fick jag så småningom ett brev, rubricerat Onyttig resa. Det var ett svar på ett från mig. "Efter genomgång av din reklamation har jag beslutat att ersätta dig för den onyttiga resan Södertälje Syd--Arlanda." Onyttig är alltså liktydigt med icke existerande, en så kallad eufemism. Men pengarna ska ju komma -- så jag har blivit korrekt behandlad.
Detta omständliga förfarande fick mig att fundera rent allmänt på mitt umgänge med SJ. Det går numera inte att köpa biljetter i biljettkassa på Södertälje Syd. Man är hänvisad till automat, vilket kräver kort, eller att köpa i förväg över nätet, vilket jag hade gjort. Eller att köpa ombord och betala 5 procent mer. Min vän Anders från Linköping som jag nu träffade på Uppsalatåget berättade att också i Linköping är möjligheten att köpa biljett i kassa begränsad. Från fredag kväll kl 18 och hela helgen är det kortautomat som gäller.
Hur gör då gamla människor, frågade vi oss, sådana som varken har dator eller kreditkort? Jo, det finns faktiskt sådana. Det var då en idé kläcktes gemensamt av oss där på tåget mot Uppsala:
Om man på ålderns höst kan få hemtjänst som hjälper en att handla och duscha och tvätta - varför inte också en data-hemtjänst, rekryterad bland datakunniga arbetslösa ungdomar. De gör sina runda till ett antal äldre människor, hjälper dem att beställa saker på nätet - en biljett kan man få hemskickad för en mindre summa. Och lite andra roligheter som man kan göra med datorn hinner de nog också lära ut. På köpet uppstår en fruktbar kontakt över generationerna. Tänder inte kommunerna på idén till denna utökade hemtjänst så är här nu en affärsidé som jag bjuder på alldeles gratis.
Men detta löser inte problemet "onyttig resa" som jag var utsatt för. Även det skulle väl kunna göras något åt - i varje fall när man som jag beställer mina SJ-biljetter på nätet och lämnar min e-postadress. Så fort ett tåg ställs in, skickar SJ ett besked per e-post, sms eller vanlig telefon och meddelar detta, gärna med besked om alternativa möjligheter. Då hinner man i bästa fall planera om. Och även det skulle kanske kunna engagera ett antal datakunniga ungdomar.
Ett sista olöst problem: Alla de äldre människor som säger: Dator, nej uschiamej, det är jag för gammal för: Till dem säger jag: Läs Sven Fagerbergs underbara lilla bok "Pelagius - tankar från långvården", om den gamle handikappade mannen som efter ett misslyckat självmordsförsök hamnar på ett vårdhem och får kärlek, omtanke och ett nytt liv, med hjälp av nunnorna som vårdar honom, av medpatienterna och inte minst datorn som ger honom kontakt med hela världen:
"Var inte förskräckta, ni som stapplar fram! Det finns vingar att få."