Nu sitter vi där i mörkret och kylan igen. Konduktörerna springer igenom tågen med icke-fungerande högtalare och försöker bäst de kan sprida information. Bistron töms på gratis kaffe och på mat. Men till slut tryter humöret för en del med ledsna barn, brådskande möten, missade flyg. Andra tar det hela med jämnmod, utan illusioner om att man skulle komma fram i tid. De som arbetar på tågen får ta smällen och förtroendet för SJ går i botten.
Vreden bör riktas mot en idiotisk syn på statligt ägande med lönsamhetskrav till varje pris. Alliansen vill dogmatiskt sälja ut statliga företag för 50 miljarder kronor om året och de rödgröna accepterar lamt detta i sin budget. Vattenfall växer ständigt genom uppköp av ohållbar energi istället för att använda vinsten till miljövänlig omställning och skapa en rimlig konkurrens på elmarknaden. SJ krävs på 10 procent avkastning av regeringen istället för att leverera säkra tjänster, i tid och till rimligt pris, till alla delar av Sverige.
Det offentliga ägandet ska fokusera på att leverera tillgängliga och väl fungerande tjänster. Sverige har haft en rad offentligt ägda bolag och det var förstås en tanke bakom. Alla människor behövde läkemedel, energi, järnvägar, post, telekommunikationer med mera. Detta krävde stora investeringar och en ren marknadslösning hade medfört att många inte hade kunnat utnyttja livsnödvändig service på rimliga villkor. Politiska analyser av för- och nackdelar med offentligt ägande lyser sedan många år med sin frånvaro i Sverige. Det är dags att söka alternativ till traditionell bolagisering och privatisering och vi kan lära av Storbritannien.
När privatisering och vinstkrav totalt sänkte de engelska tågen gjordes deras banverk om till ett allmänintressebolag. Allmänintressebolaget söker kapital på privata marknader men en väsentlig skillnad är att det inte delar ut vinst utan använder alla resurser till att investera i bättre service, lägre priser och bättre miljö. Det engelska allmänintressebolaget Network Rail, som motsvaras av Banverket har en målhierarki som sätter säkerhet först, följt av punktlighet, service och långsiktig ekonomisk bärkraft. Överskotten investeras i underhåll och ny kapacitet. Network Rail har blivit en framgång och passagerarna är nöjda.
En annan skillnad med allmänintressebolaget är att styrelsen inte består av aktieägare utan av kunder, experter, personal, folkrörelser och eventuellt långivare. När inte vinst är målet kan det offentligt ägda bolaget äntligen återföras till sitt ursprungliga mål, att generera samhällsnytta. Slopade vinstutdelningar räcker inte för att få SJ på fötter, det leder bara till detaljstyrning från regeringen. Vi behöver ett SJ i allmänhetens intresse och det effektivaste sättet att nå dit är att göra om SJ till allmänintressebolag.
CARL SCHLYTER, EU-PARLAMENTARIKER (MP)