"Ingen ska betala skatt på pengar man inte har", skriver Yvonne Andersson i en replik till mig (Corren 3/1). Men detta är ju precis vad som blir följden av den ogenomtänkta reform av fastighetsskatten som kristdemokraterna drivit igenom.
Den som använt pengar som man fått på försäljning av en villa eller bostadsrätt till att betala för en ny bostad får från och med i år betala en ny skatt. Denna beräknas till råga på allt inte på den uppskjutna vinstskatten utan på hela den så kallade vinsten. Tala om att inte kunna förutse vilka skatter regering och riksdag kan hitta på.
Poängen med min krönika var att konsekvenserna av vallöften ibland inte är tillräckligt genomtänkta. Då kan vara bättre att skjuta upp den utlovade reformen eller ändra dess utformning.
Det hade varit bra för den borgerliga 90-talsregeringen om kd inte ställt ultimatum på det vårdbidrag som sedan socialdemokraterna avskaffade. Den ekonomiska krisen gjorde ju att det inte fanns pengar för reformen. Nu i bättre tider genomförs en variant av vårdnadsbidraget.
Det hade också varit bra om reformen av fastighetsskatten inte varit lika generös mot dem som har de dyraste villorna och därmed inte behövt ta pengar ifrån dem som beviljats uppskov med vinstskatten därför att de satt pengarna i ett annat boende.
Tyvärr vill Yvonne Andersson inte begripa detta. Hon är tvärtom stolt över en reform som drabbar många som tvingas betala för ett alltför generöst löfte till dem som har eller skaffar sig landets dyraste bostäder.
ERNST KLEIN