Gunnar Söderström menar (26/3) att jag inte är tillräckligt vidsynt i min bedömning av allvaret i dagens situation och inte vill se helheten. Jag menar i stället att det är Söderström som inte är tillräcklig vidsynt. Moder jord är nämligen inte förhandlingsbar.
Det är lätt gjort att förväxla dessa snarlika problem: Medan jag talar om global oljebrist/peakoil argumenterar Gunnar Söderström utifrån växthuseffekten. Skillnaden är att växthuseffekten är något vi borde kunna påverka globalt, medan peakoil är en obeveklig resursfråga. Vi kan aldrig någonsin återskapa de oljelager som nu i snabb takt förbrukas av rika länder. Växthuseffekten är väl känd - men en bedövande tystnad råder kring oljebristen.
Det är beroendet av olja som gör oss sårbara. Det som motiverar oss att spara är alltså inte "tävlan" gentemot andra länder - utan vår förmåga till överlevnad som samhälle och mänsklighet. I den kampen är det ingen nackdel att gå längre än andra. Det är tvärtom en fördel av att möjligen kunna överleva genom att vara förberedd.
I stället för att inse hur allvarlig situationen är jämför Söderström oss med andra länder och resonerar att vi inte ska "behöva" avstå mer än andra. Detta synsätt tar ingen hänsyn till den fara som beroendet av drogen fossil energi, utgör. Hela samhället saknar beredskap för en tvingande åtstramning i tillgången på olja. För att möta problemen behövs därför delvis andra åtgärder än för klimateffekten. Framför allt behöver vi vakna upp. Det är bristen på diskussion kring peakoil som är allvarligast. Omedvetenhet kan aldrig någonsin rädda oss från konsekvenserna.
Dagens beroende har skapat klimatkrisen. Det är en sårbarhet för framtida påfrestningar som samhället kommer att utsättas för när dagens frivilliga byts till tvingande besparingar. Det är dags att reagera nu!
Olov Fahlander