Inför riksdagsvalet står två allianser mot varandra. Två tydliga alternativ om vad man vill med Sverige. I Linköpings kommunpolitik är traditionerna annorlunda. Även om visionerna och ideologierna är olika så är vi också vana att kunna enas över blockgränser om för Linköping strategiska och avgörande frågor. Det har tagit sig utryck i ett politiskt vardagsarbete som präglats av kompromisser och breda majoriteter.
Här på Correns debattsida berömmer sig förstanamnen på de borgerliga partiernas kommunvalsedlar för att ha återupprättat blockpolitiken. Vi ser för vår del med oro på hårdnande blockmotsättningar i Linköping. Det är en oro som också uttrycks i våra möten med företrädare för det lokala näringslivet. Vi ser tvärtom flera stora utmaningar för kommande mandatperioder där Linköping har behov av långsiktiga och breda uppgörelser.
Det handlar självklart om satsningen på snabbtåg. För självständiga och starka kommunpolitiker i Linköping oavsett politisk färg borde det vara en självklarhet att utrycka oro och frustration över regeringens hantering av Ostlänken. Det är det viktigaste infrastrukturprojektet för Linköping på 140 år. Istället har det nu blivit en blockpolitisk fråga. Därför har Linköpings borgerliga kommunpolitiker gradvis blivit allt mer otydliga och tysta. Det är mycket olyckligt.
Linköpings kommun står inför stora utmaningar. De äldre som är i behov av stöd från kommunen kommer att bli allt fler. De ökande behoven behöver finansieras genom antingen skatter, avgifter eller omprioriteringar. Istället för att nå samsyn i denna viktiga fråga har det i kommunfullmäktige blivit alltmer vanligt att även långsiktiga frågor röstas igenom med minsta möjliga majoritet.
Det blir allt tuffare för barn och ungdomar att växa upp i Linköping. Det tar sig bland annat uttryck i ökad ångest, depression så kallad psykisk ohälsa. En hög ungdomsarbetslös gör det omöjligt för många att få en egen försörjning och därmed starta ett eget vuxenliv. Vi har under flera år drivit denna fråga i tron att det borde finnas rimliga förutsättningar att hitta samsyn tyvärr har inte det varit möjligt.
Vi tycker att denna utveckling av mer blockpolitik och låsningar är olycklig. Vi tycker att erfarenheterna från de kommuner där blockpolitiken har fått fullt genomslag förskräcker. I exempelvis Stockholm har hårda blockpolitiska motsättningar och ständiga majoritetsskiften skapat en kortsiktighet som exempelvis i decennier omöjliggjort att fatta nödvändiga beslut vad gäller infrastruktur. En sådan utveckling behöver inte Linköping.
LENA MICKO KOMMUNALRÅD (S)
JAKOB BJÖRNEKE KOMMUNALRÅD (S)