Prostitution handlar om mäns, inte kvinnors, sexualitet, skriver Tina Olby (Corren 16/6). Det hon då säger är att kvinnor inte kan ta ansvar för sin egen sexualitet.
Det är bara Norge och Island som infört samma lag om förbud mot sexköp. I Norge var det ett sätt att sopa den ökade gatuprostitutionen under mattan. Nu vräks sexarbetare och sätts ut just på gatan.
Ingen kan uttala sig om horans lycka - eller städarens lycka eller någon annans lycka. Varför kan inte kvinnor, liksom män, känna spänning och lust vid sexuella möten med okända?
Dessutom jobbar alla mer eller mindre frivilligt för sin försörjning. Vissa föredrar kanske några sexuella möten i veckan med okända framför ett heltidsjobb.
Vid missbruk är problemet inte prostitutionen, utan då behövs annan hjälp. Blir någon tvingad till sex är det våldtäkt. Tvingar man sig själv, finns oftast bakomliggande orsaker. Även då behövs annan typ av hjälp.
Argument med a-kassan kommer ofta upp i debatten, men det finns många försörjningssätt som inte räknas som vilket yrke som helst - varför ska prostitution göra det? Arbetslösa tvingas ju inte att bli författare, konstnär, artist etcetera för att få ut arbetslöshetsersättning.
Om en sexsäljare gör det fri- eller ofrivilligt är en viktig fråga som kräver upplysning. Brottsförebyggande rådets rapport om människohandel har bra synpunkter på det.
Prostitutionslegitimation är inte aktuell vid en avkriminalisering och jag förespråkar inte heller en legalisering. Sexarbetare är dessutom mer noga med skydd än kvinnor i gemen.
Enligt Tina Olby är kvinnor underställda män. Men börja då med att låta kvinnor få bestämma över sin egen sexualitet. Jag tror kvinnor föredrar frivilligt sex mot betalning än offrar sig gratis i en dålig relation. Ingen ska sätta direktiv för vuxna människors sexliv när det sker på egna premisser och inte skadar någon.
Ulla Karlsson