Den senaste tiden har en våg av rån drabbat Östergötland. Särskilt har den drabbat Linköping, med några undantag. Det här är en grov och rå brottslighet, som drabbar helt oskyldiga brottsoffer. Skadorna som dessa, ofta unga, gärningsmän orsakar är stora, inte minst på det mänskliga planet. Som polis har jag funderat mycket på orsakerna. De är naturligtvis flera, men jag vill peka på en viktig faktor. Det är polisens ansvar för den uppkomna situationen.
Jag menar att polisens prioriteringar kan ha bidragit till den brottsutveckling vi ser i dag. Då närpolisen infördes introducerades den som en polis som skulle arbeta ute nära människor och på så sätt förebygga och beivra brott. Särskilt betonades vikten av att arbeta med ungdomar för att minska nyrekryteringen till brottslighet. I dag kan man konstatera att den i grunden mycket goda idén istället blev polisens största fiasko i modern tid.
Hur blev det så? En stark orsak i början var att resurserna till polisen minskades efter införandet av närpolisreformen vilket ledde till att verksamheten aldrig kom igång. Ända sedan starten har närpolisen varit lågprioriterad i Östergötland.
I dag är inte brist på resurser huvudproblemet. Istället är det polismyndighetens syn på närpolisen. I dag sitter närpolisens största fiende i den egna myndighetsledningen. Jag tror jag vet varför.
Polisen har ett stort krav på sig att till staten redovisa vad man gör för de resurser man får. Det kan jag förstå, men det leder till att polisen helst sysslar med sånt som är lätt att mäta. Eftersom brottsförebyggande arbete är svårt att mäta får det stå tillbaka för annan mer mätbar verksamhet. Det har blivit så att det i polisvärlden är mer värt att lagföra ett brott än att förhindra det. Då visar sig polismyndigheten duktig hos rikspolisstyrelsen och det ligger till grund för kommande resurstilldelning. En duktig myndighet kan få mer resurser.
Visst låter det bra att polisen tillsätter en rångrupp som ska utreda rånen, men det är ett misslyckande att de överhuvudtaget har tillåtits hända. Jag påstår att en väl fungerande närpolis, i samverkan med andra, helt eller i vart fall tidigare än i dag, hade kunnat förhindra vågen av rån i Östergötland.
Det är viktigt att polisen har allmänhetens förtroende. En viktig förutsättning för att få det är att införa en fungerande närpolis i länet. En närpolis som har tid att vara ute bland allmänheten, förebygga brott och förhindra nyrekrytering till missbruk och kriminalitet. En närpolis som har tid att utreda ungdomsbrott inom tidsramar som lagen föreskriver.
Det borde östgötarna få. Det är de värda. Varför inte i julklapp?
Thomas Agnevik