Osakliga och dåliga utredningen enligt lagen om vård av unga, LVU, slinker igenom i socialnämnden. Resultatet blir att socialtjänsten tar barnen från föräldrarna.
Men i regeringsformen slås det fast att alla har rätt till en saklig och genomarbetad utredning. Alla är med andra ord lika inför lagen. Den offentliga makten kan därför aldrig bli större än när en myndighet tar enskilda medborgares barn. Det finns nämligen inget effektivare sätt att tysta obekväma kommuninvånare än att ta deras barn och det händer i dag.
Ett antal utredningar från Socialstyrelsen visar att socialsekreterare i Motala kommun redovisat mycket bristfälliga utredningar. Det är allvarligt - men det finns en instans som kan stoppa det felaktiga förfarandet: Socialnämnden, som har ett absolut ansvar att inte släppa igenom utredningar som brister i saklighet och objektivitet. Problemet är att socialnämnden saknar kompetens och tycks ha missuppfattat sin viktiga roll som granskare.
Nämndens politiker förväntas kritisera utbildade socialsekreterare och det är svårt: "Lättare då att lita på den som kan", är förklaringen till att utredningar godtas och överhuvudtaget aldrig har gåtts igenom. Det som nämndens ledamöter möjligen tittar på är socialtjänstens slutsatser. Alltså inte det material som ligger till grund för dessa. Dessutom är materialet ofta så stort att det skulle ta nämndens ledamöter minst en dag att läsa in. Det har man inte tid med och väljer att ta till sig vad socialsekreterare påstår.
Resultatet blir att en grundlagsvidrig utredning som kan överklagas till läns- och kammarrätten. Utredningen blir en dom där förhållandena blir likartade. När domen väl vunnit laga kraft går den inte längre att överklaga, utan föräldrarna måste bevisa att de inte längre gör det de osakligt anklagats för - för att kunna få tillbaka sina barn. Och hur bevisar man att man inte längre gör någonting man aldrig tidigare gjort, utan bara osakligt anklagats för
Ulf Folkesson