Det är glädjande att det i Östergötlands läns landsting äntligen har skapats en majoritet för att åtminstone inte aktivt motverka persontrafiken på järnvägen mellan Linköping och Västervik. Men socialdemokraterna, Vrinnevilistan och enstaka moderater vill ännu inte betala för bättre tågtrafik. Denna ogina inställning ställer Östergötland i en ofördelaktig dager.
Om vi ser på hur andra landsting har agerat på 2000-talet finner vi betydligt offensivare satsningar.
På Kinnekullebanan satsar Västra Götaland på tre nya motorvagnar och får därefter fem nya tåg på en bana som är av samma kvalitet som Tjustbanan. I Värmland har landstinget beställt ytterligare två motorvagnar för Fryksdalsbanan - som går mellan Kil och Torsby - på en bana som inte är i bättre skick än Tjustbanan och som därefter har fem tågset i trafik. Dalarna har köpt in två motorvagnar på sträckan mellan Malung och Borlänge. I Jönköpings län har man redan köpt in tio stycken tåg för trafik på oelektrifierade banor.
De har samtliga förstått att de även har ett regionalpolitiskt ansvar och att framtidens resande kräver nya tåg.
Östergötland - inte minst den fjärde storstadsregionen - skulle kunna utmärka sig i gynnsam bemärkelse om man betalar sin andel i nya tåg, drivna med biogas. När de nya tågen har levererats om två år bör biogastågen Amanda trafikera sträckan mellan Linköping och Rimforsa. Mellanliggande orter bör trafikeras med lokaltåg i stället för de långsammare landsvägsbussarna.
Det vore klädsamt om landstinget i Östergötland tog sitt ekonomiska ansvar för regionalpolitiken och inte vältrar över kostnaden på kommande regionkommuner i nuvarande Kalmar län. Östergötland har råd att inte smita från den regionalpolitiska notan.
Priset för att bli en god granne är en tusendel av landstingets årliga omsättning.
Ulf Flodin