Den regionala huggsexan om transportinfrastrukturen fortsätter. Politiska påtryckningsgrupper bestående av regionernas riksdagsmän verkar tillsammans med regionala och kommunala intressebolag, näringsliv och organisationer för att få just sina investeringar till stånd. Därvid bortser man helt från om projekten är samhällsekonomiskt lönsamma eller inte. Man förefaller använda taktiken att: "Bara vi får igång projekten går de inte att stoppa och notan för underskottet får någon annan betala."
Ett bra exempel är Ostlänken (höghastighetståg Stockholm-Linköping) som drivs av företrädare för Östergötland och Sörmland och som man redan nu vet har ett underskott i skillnaden mellan nytta och kostnader på minus 10 miljarder - alltså inte ens samhällsekonomiskt lönsamt och än mindre företagsekonomiskt lönsamt. Götalandsbanan, nästa sträcka av Europakorridoren för höghastighetståg, mellan Jönköping och Göteborg har lägre passagerarunderlag och svårare terräng och kommer inte att bli billigare.
Regeringen måste vid sina urval inför nästa års konkreta förhandlingar införa principer om att projekt måste vara minst samhällekonomiskt lönsamma, samt ställa ansvarskrav på Banverket och införa kontroll av en fristående kompetent myndighet av Banverkets glädjekalkyler. Samtidigt måste krav ställas på regionerna att täcka upp alla kostnader i projekten som inte är samhällsekonomiskt lönsamma.
I infrastrukturproppen finns för svaga skrivningar om ansvar, som att man ska eftersträva "samhällsekonomisk effektivitet och att utgångspunkten skall vara att nyttan skall överstiga kostnaden." Just detta är problemet, i utgångspunkten är alla projekt lönsamma men sedan ökar kostnaderna med 50 till 100 procent och nyttan går inte att följa upp. Denna skrivning är erbarmligt dålig.
Regeringen hänvisar i proppen till att infrastrukturinvesteringar genom regionförstoring skulle ge ekonomisk tillväxt. Detta finns inte med i Banverkets och konsulternas nuvarande kalkylmodeller och återstår att bevisa. Vanligt folk kommer aldrig att ha råd och kunna dra nytta av regionförstoringen genom att åka höghastighetståg mellan bostad och arbetsplats.
Det kommer att ta 5-10 år innan det ens finns ett korrekt beslutsunderlag med rimliga risker för Ostlänken, Götalandsbanan och resten av Europakorridoren, men trots detta kommer huggsexan att fortsätta.
Kenneth Dahlqvist