Rolf Erichs har delvis rätt när han skriver (4/12) att det måste byggas en ny järnväg mellan Norrköping och Linköping. Erichs menar att den bör byggas som höghastighetsbana och att den skulle kosta fyra miljarder kronor. Men sanningen är att Banverket - i järnvägsutredningen om Ostlänken - har beräknat kostnaden till mellan åtta och elva miljarder beroende på vilken sträckning som väljs. För nya resecentra i de båda städerna har angivits tre miljarder kronor vardera. Så kostnaden kan alltså bli 17 miljarder.
Stambanan är överbelagd. En orsak till detta är Östgötapendeln. Att låta lokaltrafik ta upp plats på en stambana för interregional trafik är naturligtvis inte rationellt och ur nationalekonomisk synpunkt fel. Det var kanske rätt när pendeln startades och det fanns kapacitet över.
En annan orsak till trängseln är att mer godstrafik förs över från landsväg till järnväg, vilket är utmärkt för miljön.
Vad som borde byggas är en ny järnväg för lokaltrafik längs hela sträckningen för Östgötapendeln - från Norrköping till Mjölby och kanske ända till Tranås. Den kan byggas mellan befintliga järnvägstationer och kostar då bara en bråkdel av en höghastighetsbana. På en sådan lokalbana kan det också vara rationellt att köra duospårvagnar. Med en samtidig upprustning av Tjust- och Stångådalsbanorna och en ny järnväg till Finspång skulle Fjärde Storstadsregionen kunna bli verklighet.
Järnvägen är det absolut miljövänligaste och energieffektivaste transportsättet både för människor och gods. Den kommer att ta över från landsvägstransporterna efterhand som de fossila bränslena blir dyrare och tillgången på dessa minskar. Detsamma gäller interkontinentalt flyg. Eftersom det tar lång tid att bygga järnvägar är det viktigt att politikerna snabbt beslutar om järnvägsinvesteringar.
Med tanke på koldioxidutsläppen och jordens uppvärmning är det viktigt att varje satsad krona ger så mycket järnväg som möjligt. Politiska statusprojekt som Ostlänken hör inte hemma i detta sammanhang.
Lars-Erik Borg