Det råder ingen tvekan om att Ostlänken är viktigt för Östergötland. För våra företag, för sysselsättningen, för möjligheterna till en god utbildning och för att utveckla våra städer. Därför har vi moderater under många år arbetat aktivt för att förverkliga projektet. Det kommer vi fortsätta med.
Trots vårt engagemang måste det också kunna pågå en diskussion om projektet. De senaste tio årens arbete kan ju inte, sett i backspegeln, ses som särskilt framgångsrikt. Och jag känner en oro över att det finns en övertro på effekterna av stora infrastrukturprojekt som den enda vägens politik. Tillhörandes en ny generation av politiker känns det därför rimligt att fundera över om vi inte behöver en ny strategi. Jag är övertygad om att så är fallet och att två saker behöver vara bärande i en sådan strategi:
1. Om vi ska ha nationell trovärdighet måste vi klara att höja blicken och klara av att medge att det finns en värld också utanför Östergötland. För mig är det självklart att acceptera att Förbifart Stockholm har en enorm nationell betydelse. Och infrastrukturprioriteringar görs, och måste göras, utifrån ett nationellt perspektiv. Därför måste vi bli relevanta, och trovärdiga, på ett nationellt plan.
2. Vi måste också göra vår egen hemläxa. Om vi klarar att lyfta länet kommer det i nästa steg faktiskt hjälpa oss att övertyga staten om Ostlänken. Framgång föder framgång. Jag ser inte heller att vi har råd att vänta på en räddning från ovan, utan behöver själva ta ansvar för framtiden.
Det är bra att det finns en bred politisk enighet om vikten av Ostlänken. Det får dock inte hindra oss från att ha en öppen diskussion. Det är inte ett hot mot Ostlänken, utan snarare en förutsättning för att den ska bli verklighet.
Christian Gustavsson (M)?, förbundsordförande och toppkandidat Linköping