Det borde ligga i tiden av miljöskäl att på allvar utveckla och göra järnvägen mer tillgänglig, billigare och bekvämare än landsvägstransporter med bil och buss. Vattenfall med vd Lars Josefsson borde förmås att snabba på kolkraftverken på kontinenten, som producerar den el som driver tågen, så att de renar de skitiga rökgaserna från koldioxid. Tekniken är redan tillämpad på andra håll.
Den senaste tiden har Corren i en serie artiklar redogjort för Ostlänkens betydelse för regionen och Stockholm. Bra arbete. Men varför så begränsat?
En samlad analys för åtgärder av järnvägstrafiken i hela mellersta Götaland efterlyses: Den så kallade Götalandsbanan, en snabb förbindelse mellan Stockholm och Göteborg via Linköping, Tranås, Jönköping, Ulricehamn och Borås. En snabb förbindelse med Bergslagen, Eskilstuna och Västerås samt Svealandsbanan.
Allt i stället för att satsa vansinnesbelopp på höghastighetståg på enbart sträckan Stockholm-Linköping ägnat ett fåtal med fria årskort.
Det är svårt att åka tvärs igenom Sverige. Det har det alltid varit av någon anledning. Fortfarande saknas järnväg mellan Ulricehamn och Jönköping.
Den som vill åka tåg till Göteborg får finna sig i att göra det antingen via Nässjö - Jönköping - Falköping, en resa med två byten och en restid på över fyra timmar, eller via Katrineholm med i sämsta fall två byten och en restid minst tre timmar och 20 minuter. Båda alternativen innebär i bästa fall en kvarts väntan på tågbyte stående på en alltid lika blåsig perrong. Den som vill åka X2000 hela vägen har få möjligheter och då endast över Katrineholm.
Skulle någon vilja ta tåget till Västerås från Linköping är det inte mycket bättre. Byte i Norrköping och en resa på närmare 3 timmar i vagnar av typ pendeltåg. Utan service eller servering. Men biljettmilpriset är dock samma som för SJ:s bekvämare fullservicelinjer. Inte bra.
Försök har gjorts då och då med lite bekvämare direktlinjer mot både Göteborg och Västerås ända sen 50-talet. Alla försök har blivit kortvariga med återgång till "mjölktåget".
Borde inte Per Larsson, tidigare verksam politiker i Jönköping, och nu ord- förande i projektet Götalandsbanan; Nyköpings landshövding, Bo Holmberg, tilika statens utredare för Ostlänken; landshövdingen i Östergötland, Björn Eriksson, utredare och orädd pådrivare; landshövdingen/utredaren i Västerås, Mats Svegfors; Citylänkens i Stockholm förordare, Kristina Axén-Olin samt SJ:s Jan Forsberg, slå sina kloka huvuden ihop. För att tillsammans med Lars Josefsson, Vattenfall, föreslå kriterier, förutsättningar och kraftförsörjning för en storsatsning på snabb järnväg för hela Mellansverige. Nu genast, inte om 10 år.
Målsättningen behöver inte vara 350 knyck, 200 räcker för att forsla personer och gods betydligt effektivare, snabbare och miljövänligare än på landsväg.
CHRISTER REDELIUS