Statsminister Fredrik Reinfeldt tycks ha fått sin vilja genomförd. Debatten om statlig övervakning av medborgarna tycks ha stannat av och lär knappast bli en stor valfråga i höst. Med en alliansregering som i denna fråga inte är intresserade av att leva upp till sina liberala anspråk, och en opposition med partiet som först lade fram förslaget om den så omtalade FRA-lagen nämligen socialdemokraterna i spetsen, tycker jag att det behövs en djupare debatt om personlig integritet och övervakning för att bilda en stark opinion.
De som ivrar för mer övervakande verksamhet i samhället brukar ofta hävda att det är bra för landets säkerhet, brottsförebyggande verksamhet. Framför allt i USA är "kriget mot terrorismen" ett populärt uttryck. Detta kan ju låta som rimliga skäl till att övervaka medborgarna, men den utveckling vi ser i dag tycker jag är skrämmande, och jag hävdar att mer övervakning leder till minskad säkerhet. Ett storebrorssamhälle leder oundvikligen till mer misstänksamhet och rädsla hos invånarna, om man ständigt intalas att det bor terrorister eller grova brottslingar bakom varje gatuhörn. Med ökad rädsla hos befolkningen finns det också risk för att man kräver övervakning i ännu större utsträckning och en ond cirkel kan bildas. Ett sådant samhälle, med den här attityden och värdegrunden, är inget säkert samhälle.
Ett samhälle med resurser till massövervakning är i stor risk att drabbas av korrupta regeringar. Mänsklighetens historia har aldrig haft så bra tekniska resurser till att kontrollera en befolkning som nu, och med ett sådant kraftfullt verktyg i handen kan även den mest godhjärtade regeringschef drabbas av maktgalenskap och korrumpering. Ett sådant samhälle, med dessa resurser, är inget säkert samhälle.
Slutligen drabbas även den personliga integritetens säkerhet. Om man ställer sig positiv till ökad övervakning är det oundvikligt att man anser att medborgarnas integritet och privatliv är något man kan urholka, förminska, ända tills man kan utrota den. Det kanske kan te sig naivt att hänvisa till sin integritet, men om man med den brist på respekt för invånarnas rättigheter stiftar lagar är steget inte långt till total statlig kontroll över invånarna. Ett sådant samhälle, med dess inhumana värdegrund, är sannerligen inget säkert samhälle.
Det jag vill ha är en värdegrund som bygger på öppenhet, inte misstänksamhet. Självtillit och förtroende, istället för kontroll. Ett öppet och förtroendeingivande samhälle har medborgarens rättighet och integritet som högsta auktoritet, och om det samhället finns, så är jag ganska säker på att det är ett säkert sådant!
Visst är det en vision som verkar vara ganska långt borta, men det trodde jag att steget mellan Sverige 2010 och DDR också var förut.
PETTER JOHANSSON,