I dag är det precis tio år sedan folkmordet i Rwanda tog sin början. Sveriges Television visade häromdagen en dokumentär som försökte att visa att bakom massmorden låg kristen fana-tism och ytterst Europas kristdemokratiska partier. Att programmet visades precis före de svenska kristdemokraternas partikon-gress var nog ingen slump. Men Alf Svensson har verkligen ingen skuld till morden i Rwanda.
Hela programmet gav en grovt snedvriden bild av en av de otäckaste händelserna i världens moderna historia. Den som såg programmet måste få bilden av att Belgiens kristdemokratiska regering hade ett mycket direkt ansvar för vad som skedde och alla Europas kristdemokrater ett indirekt.
I BBC World intervjuades i måndags Rwandas president Paul Kagame (ledare för tutsi-gerillan). Han anklagade i hårda ordalag Frankrike för dess roll i folkmordet. Frankrike satt ju (i motsats till Belgien) i FN:s säkerhetsråd och bidrog där till att FN ingenting gjorde samtidigt som fransmännen gav militärt bistånd till huturegeringen vars extremistiska falang genomförde folkmordet på tutsifolket.
Frankrikes roll nämndes överhuvudtaget inte i SVT:s dokumentär. Så finns där inte heller en kristdemokratisk regering.
Utöver det direkta syftet att utpeka Europas kristdemokrater som folkmördare hade dokumentären också ett dolt syfte: man ville visa att kristen fanatism är lika mordisk som islamistisk.
Men att Rwandas hutu-extremister utnyttjade religionen för sina syften, som ingenting hade med kristen tro att göra, säger inte någonting om att kristendomen skulle vara ett hot någon annanstans i världen.
Programmet har obegripligt nog fått beröm i flera tidningar. Jag anser att granskningsnämnden borde ta sig en titt på det.
TV8 sänder en serie ganska glättade biografier. I måndags var det dags för Arnold Schwarzenegger. Det intressanta med den som gjorts ett par år innan han blev Kaliforniens guvernör var att den visade på hans oerhörda målmedvetenhet och tidiga politiska ambitioner. Vi borde nog inte ha blivit överraskade av hans framgång i höstens extraval. Men svenska medier valde i stort sett att berätta om honom på samma ytliga sätt som man på sin tid gjorde om "B-skådespelaren" Ronald Reagan.
Schwarzenegger blev på det sättet bara en kroppsbyggare som lyckats omsätta sina onaturliga muskler i en karriär som dålig skådespelare som inte ens kan tala ordentlig engelska.
Vad man missat att se var hur han trots denna uppenbara brist lyckats bli en megastjärna samtidigt som han lade grunden till en politisk karriär.
På tv
ERNST KLEIN