Christina Doctare och Eva Johnsson skriver den 10 mars om den palliativa vården. Att frågan nu blivit så aktuell beror på fallet med den häktade läkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm. Tyvärr så har debatten kommit att styras fel genom att den palliativa vården blandats samman med andra begrepp. Doctare/Johnsson tar upp depressioner som grund för självmord, äldres oro och ångest och även det som är allra längst bort från den palliativa vården - dödshjälp. Resultatet av denna debatt och vad som skrivs i tidningarna och sägs i teve blir tyvärr att många inte förstår vad den palliativa vården egentligen innebär.
Palliativ vård förbättrar livskvaliteten hos patienter och deras närstående som drabbas av de svårigheter en livshotande sjukdom innebär.
Den viktigaste delen av den palliativa vården är en bra livskvalitet, till exempel genom att ge patienten möjlighet att leva aktivt fram till döden och tidig behandling av smärta och andra problem. Den palliativa vården ska också erbjuda psykologiskt, socialt och existentiellt stöd. Även anhöriga ska få stöd och hjälp för att orka med sjukdomstid och sorgearbete. Östergötlands invånare kan glädjas åt att landstinget i samarbete med kommunerna ligger långt framme inom den palliativa vården. Bland annat har 6 000 anställda inom landsting och kommuner utbildats i basal palliativ vård. Under 2009 kommer landstingets hälso- och sjukvårdsnämnd att göra en behovsanalys för att bland annat följa upp att kompetens och vårdkvalitet är tillräcklig och att den palliativa vården är likvärdig över hela länet. Jag välkomnar en debatt om existentiella frågor, men det är viktigt att skilja på begreppen.
Ralf Falkhede