Representanter för alliansregeringen försöker få pensionärerna att tro att jobbavdraget kommer att ge högre pensioner. Så är det naturligtvis inte. "Fler i arbete innebär att pensionerna höjs eftersom de är direkt kopplade till medelinkomsten i Sverige", säger till exempel Göran Montan (m) i en debattartikel. Det är skrämmande att en ledamot av den svenska riksdagen inte har bättre kunskaper om det pensionssystem som hans parti i samråd med bland annat socialdemokraterna har genomfört. Den inkomstbaserade ålderspensionen räknas årligen upp med ett index som visar den relativa förändringen av genomsnittet av de försäkrades årliga pensionsgrundande inkomster. Detta index har en inbyggd reduceringsfaktor med 1,6 procentenheter som garanterar en värdeförsämring av pensionerna år efter år i förhållande till den allmänna inkomstutvecklingen.
Att ha fler människor i arbete är bra även för pensionärerna. Men det påverkar inte storleken på pensionerna utan ger en säkerhet att vi får behålla de pensioner vi har. Om inbetalningarna till pensionssystemet plus avkastning inte uppgår till summan av utbetalningarna så träder den så kallade automatiska balanseringen (bromsen) i kraft. Och då sänks pensionerna.
Under vår yrkesverksamma tid betalde arbetsgivarna in pengar till pensionssystemet för vår räkning. Vi har avstått lön som vi nu får ut i pension, det vill säga uppskjuten lön. Det senaste utspelet från alliansregeringen med en skattereduktion på cirka 200 kronor i månaden för de allra sämst ställda och 68 kronor i månaden för en pensionär med mer än garantipension är närmast att betrakta som allmosor. Vi pensionärer vill inte ha allmosor, vi vill ha vår rättmätiga pension.
Det är inte socialdemokraterna som talar om pension som uppskjuten lön, det är pensionärerna. Socialdemokraterna är lika stora försvarare av det nuvarande pensionssystemet som moderaterna.
Vad kan då pensionärerna göra för att få rättvisa? Strejka? Om alla anhörigvårdare strejkade skulle det få effekt. Det räcker med en dag för att det skulle bli kaos. Men vi äldre är alltför lojala med våra anhöriga. Den enda möjliga vägen är genom politisk makt, det vill säga att pensionärerna röstar in sitt eget parti i riksdagen. Det hjälper inte att pensionärsorganisationerna försöker påverka genom lobbyverksamhet och demonstrationer.
"Det är oerhört olyckligt om stora grupper pensionärer inte känner till hur systemet fungerar", skriver Göran Montan i sin debattartikel.
Men så komplicerat som pensionssystemet är uppbyggt är det inte konstigt alls. Det olyckliga är att de som har makten inte vet det.
Leif Ekström
Jan Steimer